näst längst ut på gröna.
kinesiska damer går längs cykelvägen och plockar örter till soppa.

drågsved, dråggywood.
skakiga filmer på brinnande bilar.
in medias res.



För trött.

Vart är jag på väg?

Jag ser inte var jag är på väg.
Jag är under jorden,
konstant.

Letar febrilt efter horisonten,
när jag är över ytan.

Vart är jag på väg?


dämon. demon.
demontera. demonstrera.

ddddddddddd.

jag demonstrerar mot mig själv.
50 minuter till deadline.
sömndeadline.
7 timmar och 30 minuter till tunnelbane-deadline.

de gick genom hela iran, åkte buss genom hela turkiet,
åkte gummibåt till lesbos & jag tänker på deadlines.

eller jag tänker på att något måste ut,
när så jävla mycket tas in.

undrar om det plingar till i en rss-feed nu.

jag smider ränker i mörkret.
sår frön för dagens ljus.
men när jag kommer upp ur underjorden,
så har solen gått ner.

bröderna Neville har gud på sin sida.

suddigt. ur fokus. dimmig.
dom har tagit bort "håkans" hus.
juni är kallt.

ord

håglöshet i fast form,
precis bakom mina lungor.
oinspirerad av min egna drömmar.
jag ska snusa långsammare,
sitta upp oftare,
dricka mindre kaffe åt gången.

jag vill ha en morgonrutin för lediga dagar,
som jag kan använda på jobbdagar.

jag vill ha mitt flyt oftare.
höst är en sinnesstämning
inte en årstid.

det regnar i bröstkorgen.

hur länge är det sedan jag kom hem från stugan?


kommendörsgatan lever i ett undantagstillstånd.
tiden och luften står stilla. fast mellan sommar och höst.
världen är ambivalent,
och vad är jag då?
folk släcker ner,
de låser sina dörrar,
de låter en glipa vara öppen på fönstret,
så att natten kan sippra in
och påminna dem om att världen fortfarande existerar.

de stirrar länge i taket innan de plötsligt vaknar efter en drömlös natt.
stapplandes tar dig sig till jobbet.

jag gör samma,
stirrar i taket
och plötsligt kan jag inte andas utan att tänka på det.
jag fastnar.
och plötsligt drömmer jag efter en sömnlös natt.
liggandes tar jag mig till kyrkogården.


fönster står på vid gavel,
gatorna står tomma.
människorna gömmer sig.

jag gör samma.
stirrar på huset mittemot och
tänker på ett new york jag aldrig sett.

eller på berlin.
solen går aldrig ner i berlin.


Viktor

kvarteret är nedsläckt.
hela stan är svart.

jag sitter i mörkret
& stirrar mot skyn.
bland stjärnorna
sveper bombplanen förbi.

föräldrar hittar på godnattsagor,
för varje tänd lampa är en måltavla.




valborg

solen har vikt av kring hörnet
& och når inte längre mig.
jag har regn i öronen
& det blir mörkare och mörkare.

det är snart kväll och först nu börjar jag dagen
& snart ska jag avsluta den.
stuck in a rut.
with you.

per snitslad bana ad astra

& plötsligt så linjerar stjärnorna.
dom bildar en pil,
rakt ut i yttre rymden.
en snitslad bana för mig att följa.

så,
i en blinkning flyttar jag mig ljusår.

av vinterns version av mitt jag
så återstår enbart ett vagt minne.


fast i ingenting.

undantagstillstånd

våren nalkas och
jag går och hoppas på att på kriget ska komma.
att hesa fredrik ska ljuda i gryningen.
mitt i veckan mitt i månaden.

ryssen står vid vår port.
jag hoppas dom bombar sönder hela skiten,
för jag vill bygga i ruinerna.




I slutet av januari

Det tar en tredjedels sekund innan lampan i vardagsrummet tänds.
Det tar 8 minuter för solljuset att nå jorden,
om man skulle räkna på det så skulle man se att tid/avstånd korrelerar.

mörkret kommer och lugnet sänker sig,
det finns inte längre någon chans att slösa bort solskenet.

Jag ligger sömnlös om nätterna.
Surrandet stör dig och
kosmos stör mig.

Vi står på terrasen
och ser badankan,
stenbocken
och haren från Donnie Darko.
Ett sinne - intersubjektivitet.


& den är tillbaka, hopplösheten.
meningslösheten.
ska inte jobbdagen vara över snart?
jaha, vad ska jag göra nu?

jag fucking fyller mitt liv med fucking kultur
och det spelar ingen fucking roll.

fuck you
när jag släckt lampan
lånar jag tankar från kosmos,
natten tar sedan tillbaka dom.

jag smider ränker mot min kudde.

stirrandes mot horisonten,
över hustaken,
försöker jag få tillbaka dom.

men dom har flytt ut i rymden igen.

under natten sonderar jag mitt sinnes terräng,
jag vaknar varje morgon,
förvirrad.
jag skriver ner mina drömmar på ögonlocken,
dom försvinner när jag vaknar.

jag ser dom bortom horisonten,
men jag når dom inte.

livet glider mig mellan fingrarna,
trots mina vita knogar.

den här veckan är ett stort svart hål.
jag ser inte ljuset.

jag vill ut på havet,
känna saltstänket,
bort från det här som ni kallar verkligheten
.

oblivion is bliss

och så blommar det.
över natten.
en blinkning.

men medvetenheten skär i mig.
medvenheten om att det ska blomma,
den längtan det föder.

som att vänta på jul när man fyllt tjugo.

måndag tisdag onsdag torsdag är väntan.
sovmorgnar, uppskjutna måsten och längtan.

att allt som är bra med en dag är att man har sovmorgon.

det går inte att brinna för att få opponera.

fyra dagar kvar.
suddiga dagar. konturlösa.
ömsom uppsats, ångest, snus, kaffe och candy crush.

jag ber till gudarna:
LÅT DET REGNA!

precis som jag förra veckan bad:
BLOMMA DÅ, TRÄDJÄVEL!

i denna minnesanteckning vill jag på något sätt beskriva hur jag satte livet åt sidan för candy crush. hur jag besatt fortsatte nivå efter nivå. hur jag kommer fortsätta att spela in i dödens väntrum. ja, jag är väl redan där. 28 år gammal. döendes.


En gång om året blommar körsbärsträden på Järntorget.

fem dagar kvar av uppsatsen.
uppgiven. minst sagt modlös
så räcker inte drömmarna
för att hålla mig uppe.

varken kaffe eller drömmar
kan hålla mig borta från
sängen och prokrastination.

jag blundar och hoppas på bättre lycka imon.
så har jag alltid gjort.
och det funkar alltid.

bakom mina fördragna persienner
så ser jag inte hur jorden återföds.
på järntorget blommar körsbärsträden,
men jag är fast här i fem dagar till.
gömd under böcker,
"skrivandes".

ibland är orden fast i fingrarna

med vår i bröstet,
solen i ansiktet,
håkan i öronen
och min lilla tjej i hjärtat,
så sveper jag ner för aschebergsgatan.

ibland behöver man inte göra det så svårt!
inte som förra gången
det ligger ett ljust dis ligger svept över göteborg.
jag är över taken.
ett flygplan blänker i silver
och det ger mig en känsla,
långt inne i bröstet,
jag kan inte reda ut den,
men det verkar vara något jag saknar.

jag slickas av flammorna
och bränt barn skyr elden.
eller så köttar jag skiten ur den.
och jag är tom

jag behöver Steve McQueen och Wes Anderson.


palpitation

vätan läcker kanske in
men jag drömmer om
dagarna som nästan aldrig blir mörka
när fåglarna leder en hem.

när man är lätt
och phoenix spelar tills solen går upp
när man inte vet om man ska gå och lägga sig
eller om man ska åka och bada. 

jag oroar mig för en öppnad dörr
men jag tänker på fågel fenix istället.
inlåst i min kub
snus
halstabletter
bafucin
gt
& bodil malmstens dåliga så gör jag

vätan letar sig in mellan fogarna,
mina lakan är kallt våta.,
vinden blåser rakt genom huset.

ute är det vitt
här inne är det blått.

det är vinter
och det är the national

vinter är inte en årstid
det är en sinnesstämning
vinter state of mind.

jag behöver ett rum till.



ett halvfullt glas

livet står på spel.
vid 28 står jag vid ruinens brant.
kommer orden att hålla?

tio dagar sedan jag kom hem från indien,
en enda massa av tid.
ett stort svart block av tid.
skyhög densitet.

jag längtar efter tomma block
och jag tänker på navids gamla blogg
och jag staplar fortfarande marker.

2012 i bilder.

Året började med att Anton rökte cigarr inomhus och pratade om att han hade en andrahandsbrandvarnare. Sen har jag inga bilder på hela våren, jag vet inte vart de har tagit vägen, eller om våren uteblev. De enda jag har är från min och Robins resa till Indonesien.


Duden berättar för Robin att han inte sovit på två dygn för att han går på crystal meth.

Robins favoritdjur: hästen. På delad förstaplats med tuppar.
Robin lär ut sin cripwalk till rungande applåder.

Robin vill boka en lokal DJ till yaki-da


Robin var oerhört rädd för besten.
Vi ger oss iväg i Pärs gamla buss. Anton lever efter devisen: sluta snacka, nu gör vi.
Johan hugger i Kivik.
Som han älskade den elden.

Kivik Art Center

Vi helgrillar en kyckling. Det tog 3 timmar.
Årets nästbästa bild. På en ödslig strand i Tyskland, alternativt Danmark. Vi grillar pizza.
Lördagsnatt i Berlin. "Borde vi inte gå snart? Det stänger väl nu?" "Klubben stänger på Måndag!"
Fest hos Johan Navjord i Berlin.

Bist du krank?

Home of Helvetica.
Min favoritdetalj för fönster.

Mitt favoritmaterial för hus.
Årets bästa bild. Efter att letat sovplats i fem timmar, så belönar JHV oss med detta. Man måste gå igenom skärselden, för att komma till paradiset. Tror jag.

Chili con carne i Tyskland.

Amsterdam.
Föda.
Här var Martin "så jävla go!"


Polens version av Absolut vodka.


Årets tredje bästa bild.
Jag och spjuvern Staure.
Robin gick bananer till Refused.

Bon Iver, otroligt besviken.
Årets nästa bästa serie, tätt efter Homeland.
Samir började på musikguiden. Det påverkade mig på nåt sätt.
Vi gömmer spriten i ett torn.

Kostnärsinitiativet sort katt/vit katt slår till.

Antal cykelnycklar jag gjort av med under året.


Det är inte en hatt.
Robin och Adam fyllde 24 och jag och anton hedrade dem på bästa vis. Extremt svår referens.
Jag trollar.
Jag spelade extremt mycket peggle under året.
Anton lämnade sitt ps3 hemma hos mig.
Jag läste Murakami och det förföljde mig.
Jag uppfinner söndagsmackan: the bacon train.
Le1f!
Sort katt/vit katt besöker Barcelona.
Klockan två en söndagsnatt.Baguette, skinkost och NBA i min fåtölj på toan.
Presidentval och Anton undrar om Oklara är en Irländsk tredje kandidat.
Maskerad hos Johan Navjord.

Och Robin blir väldigt väldigt full.
Sort katt/vit katt, utan sina masker.
Andrew Bird, min favoritvisslare.
Vi firar Jeppe i Linköping.

XX
Holger spelar på Clooneys och Robin tar upp allt strålkastarljus.
Anton inledde sin fucktour 2012. Med oerhört dåliga resultat.
Årets roligaste meme.
Anton blir tandläkare.
"VIP"-hyllan på Lascala, juldagen. Ett av mitt livs absolut lägsta stunder.
Jag och Lilo lämnar Göteborg för Indien.