GD - Höddu, du kan skriva musik va?
JSB - Ja, hurså?
GD - jo, kan du skriva en theme song till mig.
JSB - jo, http://open.spotify.com/track/3XkqrE0WHEomhRG4dRXF0g
Greve Dracula till Johan Sebastian Bach
skola är verklighet.
i hela mitt har jag flytt
flytt från verkligheten
sakta äter det upp mig
jag lär mig aldrig läxan
& jag går sakta sönder.
SAMVETSÖM
jag försöker plana ut min bakrusighet
med mängder av resorb och cola light
och kaffe, och planer.
jag smider ränker.
varje dag är första januari,
och varje kväll är nyårsafton.
i ett bakrus skriver jag planer
som i ett rus som rusar går upp i rök.
det där ordet som jag famlade efter
häromsistens kom till mig ganska direkt
SAMVETSÖM
jag försöker ge mig själv anledning nog
att göra en tatuering.
jag har försökt i tolv år nu
so when you sweatin on stage think of me when you rhyme
and don't be listenin to your homies they be leavin you blind
VIBBEN!
worse comes to worst
introt
vilken jävla vibb.
my peoples comes first.
kan inte ens formulera mig.
förra veckan satt jag med min bok
på min uteplats och tänkte:
modstulen var förra sommarens bästa ord.
och förra hösten var okynnes och ultra bäst.
men nu är det...
och jag minns inte längre vad det var för ord.
jag minns att jag tänkte så ljuva tankar om det ordet,
ett ord som man sällan använder men ändå
så tänkte jag att det är ett av svenskans allra vackraste
och nu är det borta.
det kanske aldrig kommer tillbaks
men det spelar kanske ingen roll
alls.
huserar i betydelsen vistas.
i mitt svarta block
står det, under rubriken lyssna
den där fantasialåten
det har stått där sen jag köpte blocket förra sommaren.
det har stått där så länge att det är inget jag bryr mig om längre. men nu fann jag den av en slump och jag var lycklig i över två sekunder.
man bär med sig tankar som ligger latent i sinnet.
tankar som man inte rår om, utan dom huserar bara
i dig, i väntan på att få sin tid.
jag minns när raahla berättade att han hittat en låt
som en han letat efter i tio år. låten var väl inget speciellt.
men känslan av att hitta en låt efter tio år.
http://open.spotify.com/track/6nMmkcXCzABfkyDegP6Ibn
jag tar på mig själv och dricker en loka citron
om man blir stoppad i bilen,
hur smooth talkar man då en polis på bäst vis?
precis när han, om det är en han, är på väg mot förarsidan
vevar man ner rutan och säger.
jag: jag gillar också luger
löpande såret: auf wiedersehen, hitler jugend!
flyttar jag mig en meter till höger
kan jag inte logga in på internet.
varannan minut försvinner min uppkoppling
som jag stjäl från någon granne.
desperat loggar jag in och ut
fast vid min dator.
vem tar allusionen? johan, hanna, anton, nattiz, fia?
sommaren stretar emot.
men jag ska ut och dricka liv
ett rim. SPONTANT FÖR HELVETE
med månen hängandes
precis över trädtopparna
och kärlek i luften
men inte under fingertopparna
med hjärtat i halsgropen
i stället för bröstkorgen
nu går jag och lägger mig
solitär som ett sär.
jasså spotify.
den inte så ofta förekommande, men dock så jobbiga,
spotifyreklamen kickar igång. så jag stänger av ljudet.
väntar 20 sekunder.
klickar igång det igen.
fortfarande reklam.
väntar 20 till.
fortfarande reklam, vänta nu.
reklamen var på samma ställe,
så när man stänger av ljudet, pausar reklamen.
rent sagt diaboliskt, diaboliskt men gutt.
ser ni livsglädjen?
man skulle kunna tro att jag är redo för snaran
att jag i detta paradis av blommor inte kan le
men jag är bara bakfull.
banal men god.
jag gillar när man har favoriter.
när man har gett sig tid att tänka ut
vad man gillar allra bäst och varför.
det här min favvosked, le spadette, den lilla spaden.
med den gräver jag i glass.
den är från nescafé,
jag fick den av en brud på stan.
vet du hur real du är eller?
you wanna battle
then you better bring some cash
cause I'm takin' all your stash
even when I'm drinkin' bärsch
then you better bring some cash
cause I'm takin' all your stash
even when I'm drinkin' bärsch
timbuk: jag vet jag har testat färska dadlar, har ni käkat det?
promoe: lugn nu
timbuk: ja, ja, jag ska försöka hålla mig lugn, men det är jävligt grymt!
promoe: ja, ja för fan, det har jag i gröten varje morgon.
timbuk: jag köper... du kommer inte att tycka jag är så real nu.
men jag köper strödadlar, det är redan hackade.
promoe: i det gula paketet?
timbuk: yes.
promoe: vet du hur real du är eller?
tänk om,
man kunde skriva helt utan självkritik
i ett enda flöde.
min lägenhet är äntligen sval
nu börjar kvällen.
eller så går jag och lägger mig.
jag skulle vilja ha en läsfåtölj.
och en dörrmatta.
och en dustbuster.
och ett annat golv.
och disciplin.
jag ger likgiltigheten ett ansikte.
jag börjar enkelt,
jag dricker dagens första kopp.
ute känns det som söndag,
hela min omgivning känns fadd.
fadd.
fadd.
fadd.
vilket fantastiskt ord.
Adolf ger fryntlighet ett ansikte.
hela förmiddagen ligger min lägenhet i skugga
i lä för solen. det är en oas i ett stekhett göteborg.
men nu kommer den runt hörnet, och inom några
minuter kommer den att dundra in.
jag har ännu inte börjat att skriva än.
det här bådar gott.
jag känner mig fryntlig,
fryntlig som hitler.
jag har levt en miljon söndagar och ännu har jag inte vunnit.
jag hatar när sovtåget står på perrongen
och tågvisslan skär rakt genom din ryggrad.
loket frustar och flåsar för att få åka iväg
du stretar emot. än är söndagen din.
veckan är inte slut förrän du somnar.
än är det inte för sent.
när jag tänker tillbaks på det senaste inlägget
är det som den första grumliga tanken
på en bakrusig söndag,
som en hinna med sirap över synapserna.
jag kan knappt formulera mig kring det,
det känns abstrakt
men det ger en verkligen perspektiv
jag önskar att livet vore mer som supermario.
så när man hukar sig på den vita rektangeln
som är fastskruvad i himlavalvet
så kan man springa bakom dekoren
och hitta den stora kistan med flöjten som
om man blåser i den
gör att man får åka orkanvind.
skuld.
klas östergrens fantomer
satte ord på mina känslor
sen dess har jag mått skitdåligt
jag vet inte väg ut
hej mamma och pappa
varje dag känner jag skuld gentemot er.
hejdå.
jag tror att jag åkt på en släng av cerebral pares.
men strunta i det, det är ju ingen dödlig sjukdom.
här är en bild från thailand.
jag står vid min öppna balkongdörr
och ser hur världen överöses av ett stilla sommarregn.
syrénbuskarna suger åt sig varje droppe av väta
och jag gör samma sak, för jag kvävs här inne, under mina böcker.
kanske var det här sommarens första kväll.
jag känner en ofrivillig aversion
mot att skriva om lyckliga kvällar vid grillen. jag har inte ord nog.
efter maten när vi satt vid grillen så sa jag,
ska vi inte prata ett tag om hat.
men det var ingen som hade något att säga.
det finns inget som jag älskar som den svenska sommaren,
men det är som att prata om att kyssas.
jag har ingen röd tråd, inte efter rött vin.
inte pk men ok.
daniel. säger:
vad händer fram till aw?
löpande såret säger:
arkitekturutställning
daniel. säger:
på nordstan?
löpande såret säger:
nej chalmers
daniel. säger:
jasså
ringde johan eller?
löpande såret säger:
men åk till angered, vi ska samlas där först
daniel. säger:
ska jag ta på mig min swastikatröja?
löpande såret säger:
jag tror man skulle det ja..
skrik HEIL så vi vet var du är
favorit i repris.
i begynnelsen när jag och "det löpande såret" skrev på vår projektsynposis åtsidosatte min kollega vårt gemensamma intresse och ägnade tre timmar åt att göra den här.
fatta om det fanns spelkort med de grekiska gudarna!
I brist på vettigare saker att göra, så studerade jag och Anton mytologi i går eftermiddag. Den här bilden har Antdude valt att kalla Hefaistos sociala nätverk.
richard flinta definerar begreppet synd.
Rickard Flinta (Oscarsgymnasiet) wrote
at 10:34pm on April 29th, 2009
at 10:34pm on April 29th, 2009
du var den finaste person jag någonsin känt markus synd att du är borta du kommer alltid vara i mitt hjärta vila i frid markus din vänn rickard
the number of the beast.
i morse samtidigt som de dassgrå molnen
tog sig över himlen för att skyla den klarblå utsikten
hällde jag mjölk i min skål med flingor
och tänkte att jag kanske är djävulen.
en sund tanke att starta dagen med.
det är så enkelt och det gör det så jävla svårt.
jag vet inte.
kanske räcker inte verkligheten till för mig,
samtidigt som flykten skrämmer mig.
jag vill kunna uthärda, utstå,
vänja mig vid den,
kunna ta mig an den oberusad.
men valfriheten slukar min lust.
minst en gång i veckan tänker jag
att planen ska komma
och bomba sönder hela skiten
så att man måste fly under jord.
att hela internet faller ihop och man får
ringa på svajiga linjer, och att man
måste gå en flera mil för att komma till
snubben som har luren,
och man får låna den om man lovar att inte berätta för någon.
is ea id
eius
ei
eum eam id
eo ea eo
jag rabblar latinska personliga pronomen.
dricker tredje koppen. försöker att uthärda
den stundentikosa tristessen och uppfylla
den mängd studier som gör att jag kan somna
med rent samvete i natt.
samtidigt måste mätarna för allt det andra maxas
samtidigt. personlig utveckling.
det är svårt för mig att leva med mig själv.
jag skriver en lista med mål för mitt liv,
We've all been raised on television to believe that one day we'd all be millionaires, and movie gods, and rock stars. But we won't. And we're slowly learning that fact. And we're very, very pissed off.
FTW.
Svart mjölk?
Vid 20.28 tittar jag ut genom mitt fönster, min blick vandrar över husen och dess fönster. Det är en stilla lördag och jag ser bara några få som går från eller till sina hem. Där jag står kan jag se tre väggar, dessa är fyllda med fönster och från alla dessa dundrar elektriskt ljus ut. Ljuset forsar ut i kvällen och tar över mörkret.
Jag fylls av ett rofullt lugn när jag ser hur mina grannar rör runt i sina gryt för att fullborda den stundande kvällsmaten. Från alla dessa trygga hem dundrar tillsammans med ljuset en kärlek ut, en röd kärlek som blandar sig med det gula ljuset. Tillsammans spränger de bort den kalla mörka kvällen och tar över Göteborg. Tillsammans värmer de luften och vittnar om att våren är på väg.
Jag kollar på min klocka igen, 20.36. Jag vänder mig om till mina vänner, ”borde inte earth hour ha börjat nu?”. Mitt lugn välts omkull av det bländande ljuset utanför mitt fönster. Mina känslor vänds ut och in och min värld upp och ner. Det kalla elektriska ljuset som äger mörkret kyler mitt blod.
I skrivande stund så får jag ett mail från Andreas Wiss, han jobbar för MMS. MMS är Skandinaviens ledande företag för mätning av tittarsiffror. Andreas skriver:
I lördags tittade 3 517 000 svenskar på TV mellan kl 20:30 och 21:30. Lördagen innan var siffran 3 900 000.
Mvh Andreas
Det är inte ens 400 000 som behagade att stänga av sin tv för slå ett slag för världen. Andreas skrev i tidigare mail, Robinson hade 1 500 000 tittare. Det är 250 000 mindre än veckan innan. Jag undrar hur många av dem som stängde av sin tv för jordens skull och inte för att de var trötta på gnället, ”alltså, jag tänkte att det skulle vara mer som en semester!”, ”ja, det är ju precis svinsvårt att sola här i träsket.”
Är det en del av en sekulariserad värld, en egocentrerad värld?
Vi förbrukar sen förmultnar vi.
Jag låter min blick glida över mina grannars fönster för att finna en tapper själ, en enda vettig. Men allt jag ser är det kalla ljuset, det är gult men det känns isande blått. Istället för mörker, möts jag av en stor banderoll på nionde våningen. En av mina grannar har satt upp ett stort vitt ark med svart text i sitt fönster. Tre stora ord täcker det blankvita pappret.
FUCK
THE
WORLD
Igår är historia och i morgon kan vi inte göra något åt,THE
WORLD
men vad hände med alla de svarta mellanmjölkspaketen?
på söndag ska vi se vad som händer om man överkonsumerar kaffe.
jag kände hur mina andetag var djupa
det rasslade och rosslade
och mitt hjärta ömmade
jag öppnade mina slutna ögon hastigt
somnar jag nu, så är det för sista gången
jag flätade samman mina händer och
förde dom mot mitt bröst.
dagen dör,
eller så gör jag det.
jag berättigar det genom att göra som jag vill.
jag går emot min kropp för att hålla kvar i
den där tunna tråd som min dag hänger på.
kaffe tar mig upp.
vin tar mig hit.
men ingenting tar mig dit.
för exakt en minut sedan insåg jag att
arnold är guvernör i karlifornien.
för fem minuter sen läste jag ut
klas östergrens fantomer.
jag har inte skrivit en rad
på väldigt länge.
jag tar en paus från plugget
och tar diskborste i hand.
under hela tiden
tänker jag inte en tanke
som sträcker sig längre än ett led
och tankarna flimrar inte
dom tar god tid på sig
och en stor del av tiden
är det helt svart i mitt sinne
pluggstressen tar över mig
och inte ens det rent mekaniska diskandet
kan hjälpa mig.
nu när dagens plugg är klart
är jag helt utmattad.
helt tom.
avtrubbad, uddlös, färglös, kall.
jag är som död,
trots att jag bara varit vaken i fem timmar.
jag minns inte senast när
jag inte hade plugg som jag borde göra.
jag är lat, så det är mitt eget fel.
men avsaknaden av känslan
borde driva mig till att fullborda.
jag står vid stigbergstorget
med blodad tand,
men masthuggskyrkan når mig knappt
genom diset.
jag vill rusa på,
men jag svälter ihjäl.
jag står vid balkongdörren och stirrar.
utanför glider lätta vita snöflingor förbi.
jag lyssnar på dreams med fleetwood mac
och tänker
ibland så går basen rakt igenom
blodomloppet
mjuka försiktiga trumslag
som går rakt igenom.
tusen låtar i följd
skyddar man sig emot.
men som kommer en
som river den där muren.
den som man byggt för att
skydda sig mot bruset.
jag vill ha en gatlykta utanför mitt fönster
så att jag kan ligga i min säng och vaggas till
sömns.
och på italienska står semester alltid i plural.
kontemplation.
en full dag är slut,
jag är trött för första gången på länge
och jag skulle vilja ha ork till eftertanke.
ork till att medvetet smälta dagen och
inte låta sömnen ta över det jobbet.
i morse vaknade jag tidigt för att se
synecdoche new york,
det var ett av mitt senare livs bästa beslut.
jag låter det säga det ni vill
att det ska säga.
när jag tänker på den,
så undrar jag om det verkligen kan vara sant.
eller om det var för trötta ögon
som mitt stilla slumrande sinne fabricerade en dröm.
alltså, jag skrev något om feminism.
möjligen var jag inte tydlig nog.
jag är för feminism,
men jag är emot idkandet.
there's those thinking
more or less
less is more
but if less is more
how you're keeping score?
det här fann jag bland mina utkast.
du vaknar när solen kommit halvvägs. du har samma kläder på dig som dagen innan. du måste ha somnat med dom på. till och med dina sandaler sitter kvar. dom har blivit en del av dig nu, efter alla promenader fram och tillbaks.
daggen kämpar sin dagliga kamp mot solen,
en kamp som, på denna plats, aldrig i triumf kommer att tilländalöpa.
och du, du behöver inte kämpa alls.
bordet är redan bokat du behöver bara slå dig ner.
enkelt och spartanskt, en slät kopp, en skorpa och morgonsolen
du behöver inte mer, du har luften och du har värmen.
du har gått ner 5 kilo sen sommaren började men
det är inget du själv märkt, inte en gång har du hunnit tänka
en sån förgänglig tanke som en tanke om dig själv.
promenader som varar så länge dom varar
solen hinner långt förbi zenit innan du är framme.
trots att den aldrig stått i zenit här, någonsin.
och innan du är tillbaks så är den halv och dom
sista intensiva strålarna värmer din nacke.
du hinner vända dig en sista gång,
en sista skymt av solen.
en sista gång värmer den dina kinder innan
den går ner, antagligen inte för sista gången.
tänk, du trampar ditt eget vin,
istället för att hata dig själv och ditt liv.
ett sms.
"Kvinnor utgör hälften av världens befolkning,
utför nära två tredjedelar av det totala arbetet,
tjänar en tiondel av världens inkomster och
äger mindre än en hundradel av världens egendom.
orden är från 1992, men en påminnelse."
vi behöver inte höra det där.
vi vet, vi hör det varenda dag.
jag vågar aldrig tycka någonting om något
som ens är i närheten av något.
för snubblar man en gång med orden,
eller på dom så blir man verbalt lönnmördad
av någon kobrasnabb spjuverliggande feminist.
i sverige måste man vara feminist,
trots att någon definition inte har nåtts?
det ska vara lika, sägs det ju.
"tänk på alla män,
som bär hundratals ton med skrot
varje dag så att du har ett hus att bo i,
feministjävel!"
en gång skrev jag
allt njutande är ett bidande
det vill jag att det ska stå
i en citatsamling
från 2000-talets tidiga tänkare.
jag rebellerar mot mig själv,
mot min självkritik.
det är den som håller mig nere.
ofta tänker jag att
jag är en förmäten jävel,
men tänk tanken om det inte är så.
fy fan,
vad jag vill förlösas
och explodera
och våga.
bravo, Vincent, bravo!
någon gång under den mörka hösten
skrev jag the wrestler.
på en sådan där gul låtsaspost-itlapp
som windows vista har.
och ikväll tog jag mig tid och såg den
och nu ska ni allt få höra.
den är smutsig och den gör ont.
han gör det så snyggt, aronofsky,
att det går inte att sätta fingret på det,
och det är ju, som ni alla vet, hela grejen.
när man sprängs i bitar utan att ha en aning varför.
eller, ni kanske inte visste. men nu vet ni.
jag fyller min söndagströtta lägenhet med funk.
glasen i diskstället skaver mot varandra.
högtalarna skakar av sina hyllor och faller till golvet.
basen går in i min mage och ut i genom mina fingrar.
i morgon börjar skolan.
men när börjar allvaret?
jag får inte riktigt ur mig.
ur mig.
jag har inget att säga.
jag är ingen streber inte,
och när inte kaffe och te får orden att flöda,
så tar vår kära chipsfrillan till berusningsdryck.
och någon självcensur har vi
ju
inte sett innan, så varför skulle
alkoholen nu råda bot.
om nu det är bot som ska rådas.
arbetet skrivs, hur som.
av rött vin och blått blod
denna adelns martyr,
som på höga hästar dompterar sin omgivning.
jag är ingen streber inte.
JAG ÄR ETT LOL.
cellardorr
monsieur charles går längs stranden i fantomer,
det är evigt grått och han tänker inte en tanke.
göteborgshimlen färgar mitt sinne grått och blått.
en diffus dimma av grått och blått tynger mig,
och jag färgar bokens sidor disigt blå och grå.
förvånat läser jag att solen skiner på
charles där han går längs stranden.
dimman färgad som snömodd,
tar sig rakt igenom min balkongdörr
och tar över min lägenhet.
den tar över mig.
well, I driving my car cross country, with a hundred guns and about six gz.
torsdagen rasar,
jag ska nu stanna upp den med två timmars lidande.
blod och svett ska solka ner sidorna i mina böcker,
men jag ska härda ut.
när jag dör ska det på min sten stå:
vår tids största martyr,
han led för ingenting
och detta drev honom till graven.
vad är underligast?
att man inte kan ställa in hur lång sin snoozetid ska vara på luren, eller det här djuret?
själva personifieringen av malplacé. djurifieringen.
att förklara.
rasmus skulle försöka förklara för patrik, som inte sett den förlängda versionen av konungens återkomst, vem snubben nedan är
han försökte genom att säga: DET ÄR EN FUCKED UP DUDE.
2009, året då man har koll.
2007 var året då man rättade felstavningar,
2008 var året då man slutade gnälla på särskrivningar,
2009 blir året då man har koll, nitisk fredrik strage-koll.
därför ska jag redan nu rannsaka mig själv genom att hafsa fram en årets bästa lista,
2008 that is.
FILM,
givetvis el orfanato, jaja, den kom förra året,
men jag laddade hem den i år och den gick på bio i sverige i år.
den är hur som helt lysande.
givetvis, the dark knight, för stor men himla bra.
givetvis, no country for old men. snorbra!
bubblare, the darjeeling limited, wes anderson är mannen.
MUSIK,
electric feeeeeeeel, remixen av justice, UH!
enemy, jack johnsson, eller någon annan från den plattan. UH!
paper planes, m.i.a., också denna är säkert 2007,
men jag skrev ingen lista förra året och jag kommer inte på någon annan.
men hur som UH!
och en håkanlåt, någon av dom där som är lite bättre på nya plattan.
UH!
januari 2010, då ska jag ha en fullständig och genomarbetad lista.
Hallå, det är jag som är George Lucas. Vem är du?
jag vek mig.
jag kämpade för att få i mig lite luft,
men mitt skratt vägrade mig.
saliv rann ur min öppna mun och landade på golvet inne på designtorget
när anton svarade: folkmord.
på den här frågan från spelet våghals:
vad är det knäppaste du gjort på fyllan?
en bild av min vägg.
när kommer trådlös el, egentligen?
och när kommer, egentligen, virtual reality?
och flygbilar?
och undervattensstäder, egentligen?
någon deprivation på depression
går ej att skönja.
utan här finns det depression på hög.
det är bara att ta för sig.
jag har så att det blir över.
alienierad.
när elvan rullar in vid spårområdet
önskar jag att alla skyltar vore borta
att jag rullar vidare in i ett främmande mörker
ta bort mitt språk jag vill inte förstå
jag vill vara vilsen.
färdas vidare mot främmande vidder
och över dom, bort mot horisonten.
jag funderar på att dricka kaffe tills pan spelar på sin flöjt i min irrdom flyter jag i väg det känns som att jag föder ge mig bara tid nog så ska jag reda ut trasslet
det känns som veckor sen jag åkte spårvagn och så länge man kan stänga ut dånet och bullret så är det nästintill meditativt eller i alla fall suggestivt att åka spårvagn på kvällen det finns en sträcka på sjuan mellan gamlestadstorget och centralen som är vacker i minst trettio sekunder och jag önskar att hela vägen mellan mig och anton skulle vara så och att lite mer av göteborg vore som majorna. varje sommar när solen har lyst lite för starkt lite för länge och man börjar längta till höstens rutin den svala luften löven och all den skiten så så tänker jag att på hösten är det ruggigt och man dricker mycket te och går på konsert på vardagskvällar och sånt men det gör man aldrig och det gör ont i mig att inse det att längta alldeles i onödan att inte längta alls är säkert sämre. jag laddade hem världens tusen bästa låtar jag la in alla på min ipp och tryckte på random när jag precis gått av vid vasaplatsen så går paul simon you can call me al på och jag reagerar starkt ut genom min tysta bubbla brister jag ut i ÅH SHIT. den får nog till och med vara med på min topptusen. hemma i hemmets trygga vrå känner jag mig låg när jag gick ute i blåsten kände jag livet i mig men nu vill jag bara bort jag vill pussa bort natten jag vill slicka och smaka och känna och känna att natten är hel och att den är min och att den är din. nu för tiden har jag knappt inget alls.
PUNKT.
jag lägger en handduk på min skärbräda och stretchar mina lår jag häller morötter i mina makaroner jag runkar i da vinci-koden jag har inte läst en papperstidning på tre månader jag försöker för tredje gången höja volymen när mapei kickar det på stains med looptroop varje natt somnar jag till seinfeld jag sover hela morgonen varje kväll tränar jag minst en gång förutom måndag för då går jag på pubquiz det är mindre än en månad kvar till julafton och jag har redan ojat mig för nyårsafton i en månad jag skulle vilja vara ett gäng och äta middag och ha frågesport och fyrverkerier och champagne och att sophia ska vara där och jag önskar varje dag att lisa ska ringa mig och jag tror varje dag att camilla ljuger för mig och jag önskar varje dag att sanna ska knacka på och jag önskar varje dag att nästa dag inte ska vara som i dag jag har för mycket tid för att enkom leva genom mig själv jag skriver skolarbeten åt rasmus istället för att skriva mina egna och jag antar att piller hade rätt den där gången jag vill inleda ett sexuellt förhållande med frida jag vill stå över mina behov men jag har för mycket tid och jag är för svag.
Juletider.
igår var det söndag i min och johans värld. en söndag som aldrig verkar bli måndag. mitt öga blödde, men det stoppade oss inte från att stöpa ljus. eller stöpa och stöpa, vi hällde stearinet tillbaka i sina ursprungliga formar. men det var tillräckligt avancerat. det kan jag lova.
stearin återanvändes och intersportstrumpor fick spela rollen som vekar.
jag är vilse i vardagen,
igår trodde jag att det var september.
och idag trodde jag att det var tisdag imorgon.
jag kanske kunde formulerat mig lite mer nyanserat.
Onsdag eftermiddag.
just nu är jag inte så sugen på dubbelt hor,
men kanske en pajbit eller ett ligg.
kaffevansinne kontra kaffekoma.
jag sitter i min vita särk från astra och försöker att finna relevant litteratur att styrka mitt nonsens med. på att så sätt göra nonsens till guld, likt vår, min, tids alkemist. det är kaffet, för många dubbla koppar driver mig till vanligt vansinne och storhetsvansinne, men nu kan jag inte sluta, för då faller jag i koma. jag víll vakna med den här utsikten på tisdag, men vetskapen om att min dagdröm är falsk gör mig bedrövad. minst sagt BEDRÖVAD, säger jag. det är ju dessutom söndag.
i turkiet är det förbjudet att ta sitt liv.
jag kan inte förstå hur jag kan slösa med så mycket tid
och hur det kan göra så ont att slösa med tid.
Jag kan inte förstå hur den smorde inte skonar mig
från att slitas ut av tiden,
hur den sträcker ut mig -
som för lite smör på för mycket bröd.
Jag förstår inte hur kungarnas kung kan döpa mig till tantalus.
MODSTULEN MUTTRADE MESSIEUR MONGO: MATA MIG MED MELON!
hösten suger musten ur mig
jag känner hur jag sakta sinar
mina lemmar orkar knappt bära mig längre
och förhoppningsvis så blir det vår innan
jag inte längre vill bli buren.
nu ska jag ta en valerina natt
och sätta på gymnopédie nummer ett.
eller valsång.
Jag har en passion för goda toalettvålar.
min favorit är den engelska yardleytvålen med
lavendelldoft. en bekant som ibland hälsade på
undrade vad det var som alltid luktade så fräscht
hemma hos mig, ända tills vi efter mycket sökande
kom på att det var tvålen. döm därför om min besvikelse,
när man för några år sedan slutade tillverka den.
jag lyckades inte hitta någon som jag gillade lika mycket.
i oktober 2005 gjorde jag en spa-resa till bulgarien,
och köpte i en parfymaffär några toalettvålar som doftade
härligt och som kostade en knapp femma styck trots sin goda kvalitet.
förra hösten reste jag åter till bulgarien, och då införskaffade
ett lager som förmodligen varar i ett år - det vill säga det var min man
som sprang omkring, eftersom jag är rörelsehandikappad.
han är en raring och all heder åt honom!
jag andas asbestdamm och försöker se horisonten
men jag ser bara en vit vägg, hur mycket jag
än vill se genom väggen så går det inte.
jag säger att mitt hjärta brinner,
men jag känner knappt hur det slår,
mitt hjärta har slutat slå, men av någon
anledning så fortsätter jag leva.
nattiz sa någoning om att det är inne att citera låtar i rubriken, så: like ten thousands spoons, when all you need is a knife
rykten florerar och
när man väntar då vankar man.
och man vankar av och an.
dessa gör inget annat.
igår öppnade kvällen upp sig för mig
visade sitt enorma spann med fri tid.
jag vankade av och an, tills jag somnade
tills jag somnade, vankade jag av och an.
jag hade ingen kniv mot min strupe,
den hade jag i stället satt i min buk.
utan gud så är alltid en kniv inblandad.
Uppgift: Skriv en debattartikel, med denna info som bakgrund. Ni får själv välja vem ni skriver som, vad ni skriver om och vad ni har för ståndpunkt.
Inuti det här kapellet dömer Michelangelo, han pekar upp eller ned. Som Michelangelo har jag mitt kapell, jag pekar upp eller så pekar jag ned. Här dömer jag. Hör här.
Här ska jag torgföra med fördomar för drogmöra ungdomar. Ni är vilsna, men det vet ni inte än. Ni står på säker mark för att ni bara ser uppåt, mot stjärnorna och era förebilder. Så fort ni vågar se vart ni går så famlar ni i mörkret. Men hör här: jag ska plocka ned stjärnorna åt er.
Att göra sig rik på narkotikaromantik, det är vad du ser när du står öga mot öga med din stjärna. När du ej längre behöver se upp för att se. Men se upp så att du inte ser ner. Ingen förtjänar att bli sedd ned på. Men var beredd på att bli sedd, syna dem som du synar dig själv.
Jag var fast i träsket likt många. Villrådig inför verkligheten visste jag varken ut eller in. Men nu är jag fri, nu äger jag mig själv och förmågan att se. Talet är fritt och fritt ska jag tala, om – KODEIN.
Kodein utvinns från opium. Morfin utvinns av kodein. Kodein är starkt beroendeframkallande och kodein finns i Treo. Kodein finns i Treo och Treo finns i ditt badrumsskåp. Treo denna ulv i fårakläder, ljuger och bedrar, sviker och drar dig ner i fördärvet.
Ungdomar se upp för kodein, följ mig ej, ser ni mina spår i snön – vänd om. Här finns inget att hämta. Ungdomar, världens barn, vänd om.
jag var spådd, spådd att bli spådd, spådd lägga en väg ut härifrån,
jag var spådd att syssla med sånt, spådd pressa morfin i jordklotets kött,
spådd se landområden ligga i ryckningar, spådd se gigantiska kroppsceller domna bort,
vältas omkull och stänkas ut på flimret av vita lakan sträckta från pol till pol.
BRUNO K. ÖIJER
per aspera ad astra.
jag har ännu inte tagit mig ur det töcken som astra drog över mig. jag känner mig: avtrubbad, outvilad, avstängd, matt. jag känner mig helt uddlös.
från tidig morgon till sen natt,
med ditt hjärtas slag outtröttligt bevakat
av 1000-tals ögon. panoptes bevakar
din sinusrytm som 43 gånger i sekunden rullar i
väg likt en våg till ingenting.
på astra jobbar katarina och
hon är den enda röda pricken i ett ändlöst vitt landskap,
hon är din första klunk med vatten efter en ökenvandring,
hon är en tigrinna i den västgötska skogen.
jag kan inte ta mig ur,
jag kan inte tvätta av mig
denna hinna av död hud som håller mig inne.
jo, hjalmar hälsar att
En ruta stod öppen. Den salta vårluften spelade in och spände ut röken från cigaretterna till ett luftigt nät, var slingrande och sköra maskor lyste i solstrimman med nästan kejsarblå färg.
nu slut med nonsens,
mot studier och sen stjärnorna.
JAG VILL TRAMPA DRUVOR, TA DEL AV MIN SKÖRD. JAG ÄR INTE REDO ATT DÖ!
jag behöver.
träna
knarka
knulla
bada i havet
plugga
utvecklas
supa
hoppa fallskärm
spränga min kroppar i bitar,
frigöra: adreeeenaaalin, endddddooorfffin.
istället för att i sirapsfart,
oåtervändligt, rinna över kanten mot avgrunden.
jag har mer skägg än någonsin. från min ländrygg och ner är jag 65 år gammal och utan ett ungt hjärta så hade jag lagt mig ner och dött.
MIN PLIKT SOM BLOGGSKRIBENT!
i söndags kväll var jag säker på att det var en tisdagskväll och utan eftertanke så vet jag inte vad det är för dag nu. jag inväntar en explosion genom att rutinmässigt göra mina plikter, fysiska och skolrelaterade. jag finner just nu ingen glädje i något av dom. det är bara en massa tid och allt jag gör är att vänta.
MEN, i morgon smäller det. då flyttar jag ut ur det här hålet.
då drar jag mot sydliga breddgrader och ska njuta av solens varma strålar vid kapellplatsen. Då tar jag mina väskor på spårvagnen, städar ut den här misärens högborg och hoppas att hösten har något för mig.
just nu känns det här också rutinmässigt.
JAG VILL HA LITE JÄVLA ACTION NU.
om man ändå vore en ultra-ortodox jude eller nåt.
Om himlen existerar, vad vill du att Gud ska säga när du anländer till Pärleporten? we meet again, at last.
Om himlen existerar, vad vill du att Gud ska säga när du anländer till Pärleporten? There is no spoon.
Om himlen existerar, vad vill du att Gud ska säga när du anländer till Pärleporten? Hey, even the Mona Lisa's falling apart.
tröttma.
för att fortsätta på det surrealistiska temat:
nu stänger jag ner datorn för kvällen efter tre skrivna skoltexter,
på en lördag, på en kväll på en lördag.
imorgon blir det mer surrealism.
då ska jag skriva om ett slags sagoväsen,
som rullar för att ta sig framåt
sina väl fungerande ben till trots.
in helt olikt den värde totoro.
det här med att kunna förmedla en känsla...
igår var jag med fröken göransson på konsett. rosie thomas.
och det var givetvis vansinnigt vackert.
vackert och surrealistiskt. surrealistiskt är ofta vackert.
jag fick leta länge efter det jag sökte.
hennes samtalsröst,
hennes sångröst
och hennes skratt.
pustervik var vansinnigt varmt.
jag hade min ljusblå skjorta helt öppen
och mitt stillastående till trots så dröp
mitt vita linne av svett.
övervåningen var helt full.
publiken var som ett hav
som rörde sig sakta,
som i väntan, en tålmodig väntan.
rosie satt vid ofta vid sitt piano,
så henne såg man knappt skymten av.
så jag bidade min tid med blicken i trägolvet.
allt njutande är ett bidande,
för allt bra har ett slut.
jag vet inte vad jag försöker att säga.
du är ju krokig.
eftersom ni, trögrodda tjockskallar,
inte läser navid så får jag bli er candyman.
jag ger er http://www.myspace.com/peterdahlin
första låten är onsdagens kaffe med kaka.
ultranorr.
igår så hade jag riktigt fet
krypa ner i kängurumammans pung-ångest.
riktig rödvin och tjut-ångest.
riktig fosterställnings-ångest.
så därför tänkte jag bjussa på detta klipp.
som passar sig utomordentligt bra med ovan nämnda ångestsorter.
ultrafett.
nu var det sjukt länge sen jag droppade en dagens.
men den här räcker hela hösten. det lovar jag dig
I say look boi, I ain't for that fuck shit; so fuck this
two dope boyz(in a cadillac)- outkast
att uppfatta en uppgift?
MÅLGRUPPSANALYS
Jag har valt att kalla min tekniker Bert-Åke. Jag låter han stå som modell för den gruppen som jag ska försöka nå med mitt upprop. Bert-Åke är 64 år gammal och har levt ända tills nu utan att lyckas befrukta sin kära fru. Han har inga problem med varken sin ålder eller sin totala oförmåga att göra sin fru med barn.
Han är en ståtlig karl, trots sin ringa längd och härjade ansikte. Hans bröst är beklätt med hår, tätt som en persisk matta. Han ser ut som en italienare, hans hud är mörkare hans kollegors trots att det blod som rinner i hans ådror är mer ariskt än det som rann i SS-truppernas. Han är stark som en björn, men möjligen inte den vassaste kniven i lådan. Men han har principer, precis som det brukar vara med slöa knivar. Han äger en stark lojalitet till sina nära och kära, och kollegor. En lojalitet som han förvärvade i militären. Under sina sista år fick han bevittna sin bästa vän, Gustav, ta sina sista tappra andetag i sina egna armar. Ett oläkbart sår som värker varje dag i Bert-Åkes liv, ett sår som gör honom medveten om att det aldrig ska få hända igen, aldrig igen ska någon behöva lida i hans närvaro.
Bert-Åke lever enkelt med sin fru, för att inte säga spartanskt. De äger ett litet radhus en bit från centrum. Här trivs Bert-Åke, här kan han spela på sina hästar, dricka sitt svarta kaffe med avec, och då och då okynnesmässigt älska med sin fru. Bert-Åke är nu redo att ta skörda efter ett långt och slitigt liv. De senaste åren har varit en väntan för Bert-Åke. Nu ska han ta för sig, livet är hans ostron. Men han kommer icke att göra sorti utan vetskap att hans kollegor klarar sig.
1993 --> ∞
när jag lämnar skolan minns jag inte ens hur jag kom dit.
jag släpar min kropp framåt.
överkroppen hänger på mitt höftben
och jag överlever tack vare, eller på grund av kaffeångor.
jag andas kaffe, in och ut.
mitt huvud är tungt,
mina tankar är tunga,
mina andetag är tunga.
och när friday, i'm in love går igång på ippen,
så skär sig måndagssåsen riktigt ordentligt.
som att hälla betong på måndagsflingorna.
jag trycker next.
jag trycker next hela vägen hem
elva minuter spårvagn.
next next next.
inte en låt lyfter mig.
inte en låt drar mig.
inte förrän en minut från dörren.
och det fina med det hela är att låtens titel pryder min tröja.
1993 'til infinty - souls of mischief
i need a phone call
med händerna krampaktigt över mitt bröst.
huvudet är tomt, och lätt lutat framåt.
jag försöker duscha av mig en söndag.
det tar mig minuter att vänja mig vid det varma vattnet.
jag stoppar flödet med hjässan.
värjer mig mot det, och inte en tanke.
bara en trög söndag som vägrar att vika.
det är inte måndag morgon,
och det är omöjligt att gå händelserna i förväg.
det är söndag ända tills jag vaknar
och då är det måndag,
och det är ännu värre.
i morgon vill jag vakna
jag vill inte veta var jag är
jag vill kliva upp och möta sophia i ett kök
i ett kök jag aldrig tidigare sett
och du ska ha brett en torr macka
och hällt upp svart kaffe i en kopp
och du ska ha gjort det samma åt dig själv
och det ska vara grått
och det ska vara kallt
men du ska vara där
och jag ska vara där
och det spelar ingen roll om världen rämnar utanför fönstret.
det är du. vet du det?
varje gång en stjärna faller,
varje gång klockan står på 22:22,
så önskar jag.
varje gång önskar jag samma sak,
och så har det varit varje gång, i tv år.
tills i förrgår.
men om du dör imorrn kommer jag hånskratta.
åter igen sitter jag här, med ett glas te med mjölk.
anton är orolig över min hälsa och misstänker att jag ska dö.
tankar som är lättströsslade över en regnig onsdag.
tidigare när jag släpade mina ben efter mig på väg hem från frölunda torg så mötte jag en mamma med sin unga son. han var blåklädd, helt blåklädd. från topp till tå, blå. vad hon hade på sig är relativt irrelevant. hon följde sin son. han höll takten och när han stannade, så stannade hon.
och stannade gjorde han, precis innan bron som leder in till systemet. där stod han, med god hållning, inte så lång men ståtlig. han spejar ut över byggarbetsplatsen, betraktar kaoset, betraktar och tänker. jag ler åt honom och min kropp värms upp av hans uppenbarelse. sekunden senare tar pessimismen mig över och kyler åter ner mig. den lilla blå snubben kommer ju ändå ha glömt det här om en vecka. det man inte minns har aldrig hänt, och om man inte minns så finns man inte.
visa dig, jehova, och jag ska älska var sekund av resten av mitt liv.
första munnen te smakar, utan undantag, alltid hö
jag satt som en pöl med svett på spårvagnen. brukstextanalysboken i händerna, hamburgare i fickan och marit bergman i mitt huvud. alldeles för många för långa ord som marit vägrade ta in.
marit tar sin sista ton.
Buy it, use it, break it, fix it,
Trash it, change it, mail - upgrade it,
Charge it, point it, zoom it, press it,
Snap it, work it, quick - erase it,
Write it, cut it, paste it, save it,
Load it, check it, quick - rewrite it,
Plug it, play it, burn it, rip it,
Drag and drop it, zip - unzip it,
Lock it, fill it, call it, find it,
View it, code it, jam - unlock it,
Surf it, scroll it, pause it, click it,
Cross it, crack it, switch - update it,
Name it, rate it, tune it, print it,
Scan it, send it, fax - rename it,
Touch it, bring it, Pay it, watch it,
Turn it, leave it, start - format it.
jag håller boken med båda händerna och lägger min panna mot den.
sluter mina ögon. andas in djupt, svett och oset från min platta hamburgare.
jag vet precis vad som komma skall och jag förbereder mig.
den ensamma rösten radar upp orden. och jag vet precis vad som kommer.
jag hinner snabbt tänka tanken vad dom som ser mig tänker,
men det spelar ingen roll.
och känslan hinner före basen.
men det är bara en försmak för vad som ska komma skall.
TECHNOLOGIC TECHNOLOGIC
sen flippar guy-manuel och thomas hela jävla skiten.
jag försvinner i en kort sekund.
jag är upplöst. med ögonen slutna kan jag inte vara säker
på om jag är intakt eller om jag är upplöst i luften som
mina medpassangerar andas in.
vagnen stannar vid positivgatan,
jag reser mig snabbt. bevisligen intakt och vid liv.
touch it / technologic - daft punk
I am jack's inflamed sense of rejection.
jag dricker amins mormors te och låtsas att det är en speciell syriansk blandning som någon släkting har skickat, men sanningen är att det smakar precis som earl grey.
september såg ut att bli en ovanligt ljus månad, men just nu känns det som att jag har blivit lämnad att multna under dom gula löven.
livets meningslöshet slår mig rakt i ansiktet denna söndag.
nerslagen; bakhuvud skuldror skinkor vader och hälar i golvet,
och känner inte alls för chumbawamba
jag ställs mot det varje dag. jag flyr.
jag tar enkla vägen ut. modstulet gömmer jag mig
när jag inte känner mig omsorgsfullt omhuldad av en övre bevakare.
en känsla jag aldrig känt.
låt kvällen bjuda på lite överraskningar.
Vadå? Här är ju en trappa till, vi går upp och kollar.
Igår blev jag, Anton och Axel varse att på våning tre i medicinarvillan huserar:
Oskar II och tre styck bandmedlemmar som matchat sina kostymer med väggarna.
När jag vaknade i morse tänkte att jag skulle ha en Navid-approach till detta, men mitt svarta hjärta stretar emot. Hur fint detta minne än ligger hos mig, och hur än glad jag är att jag gick upp för den där trappan, så kan jag inte säga att vi skrattade med dom. Jag, under gud, önskar av hela mitt hjärta att fallet vore det motsatta.
att hålla sig borta från allvarligheterna.
häromdagen när jag stod i brunnsparken.
så kom två tjejer bärande på en fågelbur.
det är ju helt vansinnigt vidrigt att ha fåglar som husdjur.
senare fick jag se den här bilden.
idag är det måndag.
här är ett stycke människa av kvasikulturell, samt kvasikvalitativ, sort.
jag: tror du att han är blind?
anton: vi kan göra honom blind.
och här är en bild på en av mina toppfem grenar i världen.
som anton misstänkte att den skulle brytas om jag satte på mig den. det säger exakt lika mycket om min kroppshydda som det säger om antons hjärna.
nåja.
NORMGIVANDE
normgivande som jag är så kommer jag se till att följande ord kommer nå framgångens strålkastarljus under den göteborgska hösten:
*okynne
*ultra.
det är två högklassiga ord med samma begynnelsebokstav.
U.
jag sitter på spårvagnen och drömmer en dröm om en kall höst med dig.
just ikväll,
så slog mitt hjärta ett slag för lite.
indignerad.
nästan överallt jag går.
bär jag med mig en liten svart anteckningsbok.
däri skriver jag ner saker som jag vill minnas.
däri har jag även en dödslista,
den utökades i förrgår.
av C-G, metros filmrecensent.
rubriken är missvisande, jag känner mig inte alls indignerad längre.
men visst var jag det en gång.
och åter ska jag bli det.
nästa gång jag öppnar en metro igen.
så kommer det rasande hatet rusande.
och visst ska C-G dö.
jag är tillbaka.
idag på väg hem till göteborg,
blickade jag bort mot horisonten.
hundratals små moln hopade sig,
hundratals identiska, och jag visste
inte om jag var kvar i verkligheten längre.
jag sitter likt en överviktig skräddare med dålig hållning
i amins mormors lägenhet, mer känt som mitt hem.
med benen i kors och ryggen mot väggen.
jo, jag sa att jag mitt hem är lika med amins mormors lägenhet.
det känns surrealistiskt. men jag lever.
back like cooked crack.
när jag satt på flygbussen mellan skavsta och norrköping så körde bussen förbi en lastbil med loggan: peppes express. jag tänkte det var en väldigt svensk titel, undrar vad han gör här, den där peppe. halvsekunden, och ett flertal försök att pussla rätt bland synapserna, senare så kör vi förbi ett hästhotell och jag minns för mig själv att nu är jag i sverige igen. jag lutar mig tillbaka i busssssätet och försöker känna hur det känns att vara här igen. jag kände ett tomt men förväntansfullt lugn. fortfarande, efter snart två dygn i oskarshamn, känner jag mig tom och det håller mig lugn. potatis, porr och 160 cm säng ser till att bidra till och bevara ett leende på mina läppar,
livet är så enkelt?
här skulle det vara en bild, men det verkar inte som mitt 56K orkar lyfta upp mina bilder.
Ps. hästhotell är väldigt typiskt för sverige.
att komma hem när fåglarna vaknar,
att snubbla i trappan när solen vaknar,
att gå hem ensam och tänka, du, du, du,
men det är inte bara du, utan du, du och du!
torsdag 24 april
idag tvättade jag kalsonger,
sen hängde jag upp dom.
och sen tänkte jag,
jag ska fan aldrig äta tacos igen.
tacos är så jävla tråkigt, jag hatar tacos.
sen tänkte jag att jag hatar folk som klär ut sig till pirater
på maskerader också. fast mest hatar jag killar som klär ut sig till slampor.
min sämsta utklädnad top 3:
- slampkillen
- piraten
- inte klä ut sig alls.
patetism.
samma som innan, jag vill, men jag har inget som puttar mig över kanten. det händer inget. när man går ner för dom 55 trappstegen ner till vägen så luktar det syren, det är alltid något. jag driver omkring, som en poet, poeter driver. men poeter skriver. pateter bara driver.
straight up nigga.
jag behöver en liten knuff i rätt riktning. jag behöver inspiration serverat på ett silverfat. och gärna nu. eller så vill jag bara lägga mig ner och ha någon där, hela natten.
I coined rings, motherfucker!
jag har känt länge att jag borde börja skriva igen, men det kommer inte. jag vill inte rapportera längre - jag vill börja och skriva på riktigt.
men tills dess:
jag har märkt att begreppet "rings" börjar sprida sig,
jag vill att alla ska veta att det var jag som myntade det.
innebörden är att du eller jag ringer, det är ett begrepp som andas positiv och anspråkslös luft fri från obligationer.
vi rings.
ett år av längtan och en knytnäve i nyllet.
eyey!
vad står på, min värld kastas runt och jag landar på rygg i leran - alltså, jag är lite upprörd. jag gick in för att boka biljetter till be kind rewind, och vad möts jag av?
jo, matinéföreställningar i salong 10. längst inne i bergakungens mörkaste vrår, man svänger vänster vid salong 1 sen går man längs en krokig grusväg upplyst av facklor till man kommer fram till den lilla gropen som dom kallar salong. man får kravla in genom ett hål i väggen, sen får man sitta på marken, i leran!
där ska dom premiärvisa filmen, klockan 13.30 på en fredag.
VAD SATAN STÅR PÅ?
sommarängstuff
för första gången på en månad har jag rena strumpor på mina fötter. på rygg strider jag mot vad man trodde var möjligt för ett fetto när jag, simultant, trycker båda mina sommarängsdoftande fötter i mitt ansikte. jag andas djupa andetag och drömmer mig bort.
jag är uppe i varv bytesmannen tuffar på,
och jag vill att hela världen ska titta på mig
och mitt och johans lilla påhitt.
fast mest på mig då. titta på mig. det är det jag vill.
jag lever livets glada dagar.
min kalender,
den nionde mars,
en onsdag: INTE SUGA KUK!
lägg nu, för allt i världen, ingen vikt vid det här, gunilla.
ha en bra dag.
jag öppnar ett nytt fönster, går in på youtube. jag skriver fanf... och fortsättningen ploppar fram. jag trycker, trycker på play och låter det börja. jag öppnar ditt fönster, du är offline. plötsligt gör sig den kalla luften från det öppna fönstret påmind. jag kryper baklänges, med huvudet före, ner under täcket. kryper ihop till fosterställning för att inte frysa om fötterna. med den varma datorn på huvudet. det är först efter en halv minut under täcket som jag vaknar upp och reflekterar över vad som hänt. helt plötsligt var jag en liten spädkulting, som förlorat sin mamma, den enda som han kan gömma sig bakom. jag följde mina mest primitiva instinkter och gömde mig för kylan. jag hoppas att det här är på riktigt. jag hoppas det här på riktigt.
det skulle ha varit du.
livet leker, fan så juste.
nä fan, livet leker inte ett skit.
jag är fast i ett mönster.
jag ska nog göra något annat.
expressens söndagsbilaga berättar för mig:
när prins charles besökte reggea-legendaren bob marleys hem på jamaica
i västindien så passade han på att gå loss på ett par congas.
mitt hjärta värker
och mina ögonlock rycker när jag sluter dom,
som när man är illamående,
eller som när man försöker få bort en mardröm.
jag tror jag drar.
nu sätter jag på seinfeld och så glömmer jag,
sen somnar jag och så går det om och om igen.
fattar du hur jävla fel du gjorde eller?
Swimming a deep sea
Of blankets
Take all your big plans
And break 'em
Of blankets
Take all your big plans
And break 'em
my darling you!
please don't talk to me, I fall in love so easily. please don't talk to me, I fall in love so easily.please don't talk to me, I fall in love so easily. please don't talk to me, I fall in love so easily. please.
jag minns inte om jag sjöng eller om någon annan sjöng, eller om det var som ett mantra som jag upprepade för mig själv, eller kanske för dig då. så att du skulle förstå vad du gjorde med mig. men låten låg där i bakgrunden och upprepade sig för mig. jag vaknar med huvudet långt ner i kudden. jag är varm och yr. drömmen värmde upp mitt blod och forsade det runt i min kropp tills jag vaknade mitt i. jag sa hejdå för fyra månader sen och nu kommer du tillbaks. så sockersött sliskig. du fastnar vart du än vill. och jag kan inte motstå. och jag kan inte motstå. jag kan inte motstå dig.
trots att jag gick upp för en timme sen så ligger drömmen kvar i mig och jag kan inte bryta ner den, jag kan inte besegra den. den kommer tvinga mig till handling.
du är nathalie portman och jag är jude law.
livet leker.
mitt kyliga inre och min kritiska stil har svårt att få fram det jag vill.
spaghetti så spänstig att du kan kan hoppa bungeejump med den och kött mört som smör. fler öl än vad du kan räkna på dina händer och fler ägg än vad du kan räkna på både dina händer och dina fötter. dom närmsta som du kan räkna på en hand och dig själv, alltså jag, vi har sörjt klart och vi firade med lekar, fyrverkerier och en stor eld. röken från elden har inte lagt sig och inte jag heller
to raahla with love
huset viker sig för vinden och jag känner hur väggarna kämpar för att hålla huset intakt. jag behöver kämpa föga för att vara intakt idag, jag har jesus egna välsignelse att ta det lugnt idag.
så satans bra?
den lilla snubben och hans tvångsmässiga uppvisning av hans exhibionism står i fin kontrast till den andre, han som älskar dansen. han lever för den. utan den är han enkom en halv människa. det bästa är i slutet, när han inser att han inte kan komma längre med enbart ett golv och sin kropp och suger hem på repet.
ute yr snön från höger till vänster.
utanför så yr snön från höger till vänster, i alla fall om man sitter i köket. den här dagen har upplevts likt en lång fredag anstår. vi har alltså spelat transformers-risk och sörjt jesus, jisses vad vi har sörjt jesus. kylan drar rakt i genom vårt glest byggda hus. hela huset är tio grader kallare än mitt, johan och jag sitter på varsin sida om ett elektriskt element med dörren stängd. vi håller kylan ute, datorn och tvn går varma och håller våra påsklovskroppar varma. jag har givetvis inte lov, men johan och anton har det, och jag är inte den som är den.
och med inte menar jag alltså och med det sista den menar jag cp?
lol?
god morgon!
min rygg grämer mig. men jag finner mig i att ha en kass rygg. jag tycker att jag förtjänar det. när kaffet är klart och strumporna är på så glömmer jag den ändå, då rusar jag ut på nya äventyr? jag har vaknat flera gånger av tvn i natt, the departed har varit på hela natten. den är det tydligaste beviset på att jag inte kan gå i svenssons nedtrampade fotspår, jag kan inte gå på söndertrampade stigar. det är så löjligt men det går inte. jag kan inte följa konventionerna. jaha, det var meningen att jag skulle skriva lite om att jag börjat se på mycket film, men, ja, jag skriver en lista någon gång i stället. listor är generösa mot bloggen och läsarna.
nu är strumporna på och kaffet är på.
vad kan hända idag?
dagens utfyllnad.
dani. säger:
aj SU AIFT iuminb'+?
dani. säger:
OJ
dani. säger:
jag var faktiskt allvarlig där.
dani. säger:
jag försökte skriva
Natalie säger:
vad skrev du?
Natalie säger:
jag jag haft...?
dani. säger:
ska du softa nu, tänkte jag skriva.
Natalie säger:
jaha
jaha, men alltså.
try a little tenderness - otis reddiing
är dagens.
det är du.
idag saknade jag dig så mycket att jag bara ville kräkas rakt ut över det kaklade simhallsgolvet. jag känner mig sådär uppgiven som man bara kan känna sig när det regnar ute och man åker buss. man låter hela sin vikt vila på pannan som man har mot den kalla fuktiga rutan. hade jag haft en kall fuktig ruta här, så skulle jag tryckt mitt nylle mot den.
jag känner mig tom, och inuti mitt innehållslösa jag så gryr det ett vansinne. eller så är det bara något jag fantiserar fram för att jag ska känna något annat än det tomma ensamma tråkigt gråa. ibland känns det som att utan dig så är livet bara en väntan på döden.
om man googlar apledsen så undrar google om man menade apelsin.
inte ett knyst om att krysta.
jag är trött och orkar inte krysta fram något. jag krystar ofta. men inte idag.
vem krystar jag för?
det här är i alla fall från midnight cowboy.
det är allt jag orkar säga om det just nu.
jo, och att dom kan sparka han andrev på aftonbladet.
han är sjukt kass.
väldigt lynchskt... västkustskt
det sitter en nattfjäril på min skärm, den fladdrar med sina silkeslätta vingar och pockar på min uppmärksamhet. förmätet men utan pretentioner... han/hon är faktiskt anledningen till att jag skriver det här nu. aningen onykter men utan att vara as-salongs är jag redo för sängen.
jag skickar ett sms, ett sos, s a s...
en sista väg ut innan jag lämnar det det här
och lägger mig själv, solitär som ett sär.
i morgon kommer säkerligen båda jag och johan skriva ett par rader om david lynch tillflyktsort här i göteborg. det är nämligen bakom vårt hus, en kilometer in i den glesa skogen.
save my soul save our souls save all souls. så att säga
summerslam = porr.
den här snubben var min absoluta favvo-wretslare, tatanka. han hade en streak på två år där ingen kunde besegra honom. jag minns en sommar, jag tror det var, typ; 91-92-93, då vi fick ett band av någon släkting som hade spelat in ett wwf-event åt mig och min bror. jag tror det var summerslam, trots att min bror menar något annat. hursomhelst så mötte han sin överman på detta event och jag minns hur nedslagen jag blev av det. jag minns hur säker jag var på att hans streak skulle hålla i sig. det där bandet spelade min bror över med porr några år efter det. blasfemi! fast, pre-internet så fick nästan allt vika på foten när det vankades möjlighet att spela in porr.
det gör mig glad att jag minns saker från min barndom, annars känns det som jag har glömt det mesta. nu ska jag plugga, jag har ju trots allt skjutit upp det hela vägen från måndag till fredag.
EN GARDE!
igår i natt.
jimmi står i min dörröppning och pratar blaha när vi hör ytterdörren, två våningar ner, öppnas. någon kliver in. jimmi ropar hallå en gång, ytterligare en gång. men inget svar ges. jimmi fortsätter, blaha blaha. när ytterligare ljud hörs nedifrån, jimmi pekar neråt och viskar, det är någon där nere.
jag svarar oviskandes, men ropa då! HALLÅ HALLÅ HAAALLÅ. samma respons som innan och vi fattar beslutet att gå ner för att stirra en möjlig död i vitögat.
nu till anledningen att jag ens skriver det här.
jimmi inser att om det nu är någon där nere som vill oss illa, så måste vi ha tillhyggen med oss. jimmi söker runt sig efter något att skydda sig och mig med. jimmi greppar en 30 cm lång sprayflaska och vi smyger ner för trappan. och där sitter andrea, full som ett ägg i köket och bara glor. såhär i efterhand skulle jag velat ha sett jimmi skydda våra liv med den där sprayflaskan.
EN GARDE!
uffie är ju, för tusan, underbar!
jag sover länge, dricker litervis med kaffe och undrar om den här dagen ska börja innan den slutar. jag lyssnar på ready fe war för sista gången idag. BOMBACLAT! såsen skär sig lite när jag höjer volymen till max och går från pete rock till
the party remix. men det gör inget, ingenting alls.
det var nattiz som tipsade, hon anses av många att ha den bästa musiksmaken söder om, typ, nordpolen?
bombaclat!
jag ska bygga mig en luftballong.
och sen ska jag flyga till månen.
men tills dess så får sånt här mig att glömma:
och dagens fetaste jävla låt är ready fe war - pete rock
trots att jag kanske inte vill det.
jag lämnar sängen motvilligt, häller grädde i kaffet och en ny dag börjar.
overkill?
efter tre timmars sömn så kan jag knappt gå, jag är nästintill helt blind och jag måste assistera det autonoma nervsystemet med min viljekraft. jag håller takten; höger ben, andas in. vänster ben, håll. höger andas ut, vänster håll, höger andas in, vänster håll. och tack vare att jag inte glömmer att andas så lever jag ännu en dag.
när man är sådär trött så ser man saker i ett annat ljus, när man väl tittar på något så koncentrerar man verkligen sig. så idag upptäckte jag att en i klassen bär på ett stefan holmskt vansinne. jag tittade och såg det, men släppte det. men när han lät det lysa i genom ytterligare en gång, kunde jag inget annat än att dokumentera.
hans kropp, hatets hem, är som en stor damm. en solid mur som håller dom enorma vattenmassorna i schack. men det finns en spricka i hans fasad och vattnet trycker på med en otrolig tyngd. han koncentrerar sig till fullo för att inte släppa efter, för att inte förlora sin sans. men jag ser bakom hans ögon när han samstämmigt nickar, där brinner en svart eld. han dämmer upp sitt hat och sin stora våg som bara vill spräcka hans bröstkorg och forsa ut.
vansinnet äter upp honom inifrån och varje dag när han kommer hem från skolan så lägger han sig på sin soffa och låter sin kropp spela ut hela sitt register. hans armar skakar i spasmer och hans ansikte briserar i ett fyrverkeri av tusentals tics, han stönar, han skriker, han är bortom kontroll. till slut ger hans kropp upp och han går in i dvala, han ligger medvetslös och drömlös i timmar och vaknar långt efter att solen gått ner.
han fryser, han har frossa, men han är van. han lagar mat och kollar på tv och fyller sig själv igen. han försöker att andas lugnt. snart är ett dags för en ny dag, ett nytt skådespel. men snart orkar han inte längre. han kommer att spela ut sitt vansinne och sedan troget följa stefan holm i micheal hutchences fotspår. det kan tyckas sorgligt men det rör mig inte i ryggen.
det finns vissa saker som går direkt till hjärtat.
det skär genom mitt bröst rakt in i hjärtat.
EN SYLVASS KNIV MED KÄRLEK RAKT IN I MITT HJÄRTA.
aldrig har något någonsin slagit så hårt i hjärtat.
kanske är jag berusad. men jag är vansinnnigt säker på att jag kommer tycka samma sak i morgon.
Nu fick jag vatten på mitt kuvert
jag kryddar kaffet med mjölken från en skål med flingor för att markera en gräns, mellan fredag och lördag, mellan veckodag och helgdag. det har varit en vecka full av söndagar, en vecka full av söndagar utan bakfylla det vill säga. i måndags kändes det som att jag var vid en vändpunkt, jag vände ett halv varv, vände tillbaks redan på tisdag och sen fortsatte jag åt samma håll. illamåendet av min fullbordade piruett kom igår kväll och jag rider ur den i detta nu, fast mest i mitt huvud, någon handling ser man inte röken av.
när jag tänker tillbaks på mina fem vardagar så känns det faktiskt som att det enda jag åstadkommit är 500 tecken skolarbete och ett nytt ordstäv. det är en timma plus, ja, ungefär tiden för en dendrodendritisk synapsöverföring, kanske ett flertal sådana. ordstävet uppenbarade sig mitt i en mening, eller precis efter en punkt, så i början av en mening, men mitt ibland två andra meningar. jag tänkte inte efter utan det bara kom, som en skänk från ovan.
som ett sten på en stig
ungefär som ett sked på påsken som springer ur ett brev på posten. ett ofta missanvänt ordstäv, ihopblandat med som en blixt från klar himmel.
där det första, ofta, betyder något man kan lita på medan det andra, ofta, är motsatsen, alltså väldigt överraskande. detta ska, trots sin prosodiska likhet med dom första, inte förväxlas, utan det är en blanding av dom båda. man vet att det finns stenar på stigar, men inte var. VAR PÅ DIN VAKT!, kan man säga att det betyder. och det var alltså jag som myntade det, på ica focus i göteborg, den sjätte mars, 2008.
jag borde ha skrivit om butch cassidy istället.
den världsvida väven veckar min panna. enligt min besökslogg har en handfull träffar kommit till mig genom att söka på ordet tarva, på en eller en annan sökmotor. och tydligen så kommer dessa träffar nästan uteslutande från blekinge.
vad tusan pratar jag om?
jag försökte skriva nåt vettigt angående detta, men i och med att winamp hoppade från paul simon till... ja, jag vet inte vad, men i alla fall något som sabbade min rytm.
nu låter jag kanske det vara sådär.
och så fortsätter mitt liv ändå.
ja, det gör det, varken jag vill eller ej.
det nya svarta.
jag önskar jag hade tiotusentals besökare på min blogg så att jag kunde göra den här vimmelbildsposen till nästa stora grej.
stenen rullar inte ner för berget förrän i morgon bitti.
jag sitter här med kaffesvettiga armhålor. njuter av lugnet efter stormen, en timmes storm. det var vad det tog att skriva en 400 ord lång definition och kort historia bakom ordet dagordningsteori. en uppgift som jag givetvis skjutit upp. i snart 50 dagar, fyra dagar förbi deadline. jag solar mig i det patetiska sken som jag låter skina över mig. jag sätter ribban så vansinnigt lågt att jag får ligga på golvet för att inte hamna i skuggan. patetisk och ynklig ligger jag i dammet och smutsen. men när ljuset från skenet värmer min kropp spelar det väldigt liten roll. jag har tagit mig förbi dagens krav och kan andas ut. ha, att jag sitter här i skrivandets stund, likt en martyr, spär ju bara på. jag är ett hån mot alla dom som sliter för att leva ett värdigt liv.
Men nu har jag resten av tiden tills jag går upp i morgon att leva utan krav från någon annan än mig själv. hur tusan ska jag spendera all den tiden?
nå?
ingenting alls.
etiketter för det här inlägget: feber!
t.ex. skotrar, semester, höst
min livserfarenhet säger att jag har exakt nollkomma3 graders feber. jag kollar på beethoven och lightning hopkins på youtube och försöker försvinna bort ett tag.
så dagens, när jag ändå sitter fast är
en svala gör ingen höst men hellre det än tre grisar i pungen
mitt fönster har varit öppet hela dagen.
mitt element är avstängt,
ÄNTLIGEN HÄNDER DET NÅGOT!
att brinna för något.
att kunna brinna och att kunna kanalisera.
nu när jag väl är ute ur tunnan med ister så
kanske jag ska börja brinna också. fett brinner ju bra,
det märker man ju när korvarna spricker på grillen.
när jag skriver så målar jag upp en bild, eller hur?
det är måndag i vecka nio.
det känns som att jag har legat i en tunna med ister och rökt cigarr i nio veckor.
det är 63 dagar.
det är 63 dagar gammal rök i mina lungor
och 63 dagar med gult intorkat fett över hela min kropp.
jag rengör min kropp grundligt:
shampoonerar,
balsamerar
klipper mina naglar
borstar tänderna tills det blöder.
jag är sarkofagredo ta mig till katakomberna.
men för en gångs skull så kommer jag inte att sticka huvudet i sanden, det är så det känns. kanske är det för att solen skiner lite mer idag, än vad den gjort på hela 2008.
kvällens helt sjuka.
typ igår köpte jag ett par, för mig, nya sneakers på ragtime. dom var alltså begagnade. ikväll på nef kommer en snubbe fram till mig, lutar sig fram, thank you for buying my sneakers at ragtime. snubben såg att jag hade hans gamla dojjor på mig. fett observant av honom. ganska sjukt också.
nu ska jag sova i 1000 år. hejdå.
dagens: fan så jävla fett!
Det är en rasande tur att du lever, min vän
och kan valsa omkring uti Havanna!
och kan valsa omkring uti Havanna!
är N en betonad stavelse i kevorkian?
jag avlägsnar den bruna flaskans kapsyl. jag håller den kalla flaskan med fyra fingrar och för den mot munnen. men jag drar ut på det, jag låter flaskans mynning passera min mun. jag luktar på ölet som om det vore ett gott vin och jag vore bengt frithiofsson. låter dess kvasi-bouque ge mig min mun en föraning om vad som komma skall. jag spretar med lillfingret medan jag vinklar flaskan och särar på mina läppar, jag fyller min mun till hälften och sväljer långsamt. jag trycker min tunga mot gommen och suger, gång på gång, för att inte gå miste om en enda droppe av smak.
man måste njuta varje dag!
speciellt när man lagt ner 35 av sina 960 vakna minuter på skolarbete.
DET ÄR SANNERLIGEN VÄRT ATT FIRA.
jag är patetisk.
kevorkian, kom
jag kapitulerar kanske,
kom då för tusan.
Heeeeereeee's jack?
idag var en dag då jag bara ville ligga kvar i sängen och messa dr. kevorkian:
HEY, jack, i need you!
Men sen vände det.
| Håkan Durmer (hakan.durmer@rockparty.se) on behalf of RP Info (info@rockparty.se) | |
| Thursday, February 28, 2008 9:43:58 AM | |
| Daniel Allansson (d_allansson@hotmail.com) |
Hehe...eller så ses vi bara i vimlet.
Hoppas förresten att brevet kom fram idag.
//Håkan
Från: galler_power@hotmail.com [mailto:galler_power@hotmail.com] För Daniel Allansson
Skickat: den 27 februari 2008 15:59
Till: RP Info
Ämne: RE: SV: Angående flera tips?
Hälsningar Daniel.
-----------------------------------------------
Vilket brev?
Jo, det personligt utformade brevet, bestående av två fulla sidor med tips och anektdoter som praktikantmattias på rockparty knåpat ihop. bara för att håkan inte förstår bättre.
jag vaknar fem i tolv, men det vet jag inte än, hoppas för allt i världen att klockan är nollsex eller mer så att jag kan gå upp. nu sitter jag här. månen hänger precis över det högra berget, rostigt röd. jag hatar min mobilkamera.
hejdå.
PS. susanna kallur har kille, jag ska hänga mig själv nu. DS
jag är landets i särklass skönaste människa. sug på den, pontus gårdinger
Tjenare Daniel.
Du måste vara landets i särklass skönaste människa.
Jag tror att det hetaste tipset är att du registrerar dig på vårt forum (http://forum.rockparty.se). Där kan du inte bara få direkta svar på allt du möjligen kan fundera över, du lär även känna en massa andra sköna besökare som du kan hänga med i sommar.
Vi ses i juni.
//Håkan
Från: Daniel Allansson [mailto:galler_power@hotmail.com]
Skickat: den 20 februari 2008 12:26
Till: RP Info
Ämne: Angående flera tips?
Jag har en förundran. Varje dag precis efter att jag har vaknat, när jag gör min morgontoalett så repeterar jag era festivaltips som jag har tejpat upp på min toalettdörr. Detta gör jag i preventivt syfte, då jag är av extremt orolig natur och ska besöka min första musikfestival. Jag valde er festival, för att jag tycker att Småland verkar så mysigt. Jag har aldrig varit i Småland. Jag har varit en gång i Blekinge.
Trots min dagliga repetition och mentala förberedelse, känner jag mig ännu inte redo.
Jag undrar om ni kan skicka några fler tips till mig per brev?
Min adress är:
Glasbjörksgatan 8a
43169 Mölndal
Tack på förhand.
Hälsningar Daniel.
ännu ett visdomsord från jimmi.
jimmi, 36, logikens fader:
killar kan vara kompis med tjejer.
vadå, man är väl inte bög
för att man suger av sin polare.
ta lite bärs.
visst, det här är kul.
men lägg lite tid på att lista ut vilken fråga intervjuaren ställde?
jag hette putte som barn.
ok.
i min kalender som ligger till vänster om min dator
står det på måndag den 25 februari:
MÅNDAG, GUTT PEPP!
jimmi, 36, säger - YEAH BOY!
HEY GUYS! NO LADIES ALL WEEK LONG.
nu ska vi göra killgrejer, kolla på porrfilm och runka bulle.
VAFAN, vi tar hennes jävla modern talking vhsband och spelar över dom med nifelheim, AAAAAH.
I TOLD YOU HOMEBOY, I TOLD YOU HOMEBOY!
dagens simultana lyssning är:
den här låten lyssnade jag och anton på samtidigt, exakt samtidigt. utan att någonsin pratat om den innan. därför är den utan tvekan dagens cola på bakfyllan.
colin hay - overkill
FRÅGA SHIMODA!
Finns prins Edwards barn på riktigt?
Hej!
Jag har länge funderat på prins Edwards dotter. Existerar barnet?
Man ser aldrig några bilder på henne.
Har hon något handikapp som gör att tösen inte blir fotograferad?
Annars dräller det av bilder på de andra kungliga småbarnen,
men vad vad jag vet - har jag inte sett något på deras barn.
Vet du något om detta?
Svar:
Du har rätt prins Edwards och Sophie Rhys-Jones gemensamma dotter syns på sällan på bild, men visst EXISTERAR tösen. Att kalla det ett handikapp är minst sagt oriktigt av dig, men du kan ju inte veta. Den lilla tösen har supernaturliga krafter, hon kan göra sig osynlig, så visst syns hon på bild, men då måste du också ha övermänskliga krafter. Men precis som du säger, "men vad jag vet - har jag inte sett något på deras barn". Jag tolkar detta som att det är ditt undermedvetna som pockar på din uppmärksamhet. Visst, kan du se henne men du måste träna dina sinnen. Lycka till med det och må väl.
Hälsningar Hans.
Ps. Min favorit bland superkrafterna är att kunna prata med djur. Ds.
dagens ord är tarva.
för några veckor sen, precis när jag bestigit backen upp mot huset, svängt höger in på glasbjörksgatan. halvvägs till dom 57 trappstegen upp till huset så känner jag ett sug. ett starkt sug rotat i bröstet, ungefär som ett godissug. min kropp längtade. den längtade efter saw IV. en, fortfarande oförklarad, längtan som fick mig att ladda hem den, se halva, somna, för att sedan aldrig se klart den. vart kom suget ifrån? varför var det just saw som min kropp tarvade?
varför längtade inte min kropp efter godis eller varför inte efter darjeeling limited?
jag minns att jag någonstans sett att den fått en trea av en recensent, bevisligen en mycköö skadad recensent, men ändå en recensent. detta as till recensent lurade mig. hur kunde jag gå på den lätta. varför trodde jag att den skulle vara bättre än tvåan och trean. min kropp saknar billig underhållning och ultravåld som den saknar godis. vart är jag på väg?
i all hast.
nåja
nu iväg.
passa/höra.
noga räknat så hör väl min säng redan hemma i ett spartanskt hem, men nu måste en av dom två skummadrasserna bort. min trånga, tunga hydda tvingar mig till askes. min rygg säger nänänä, och jag svarar motsträvigt okeydå.
i brist på fantasi, så bjussar jag på ett stort huvud.
mannen på bilden har ett stort huvud.
lite blaha.
den sirapsliknande hinnan som brukar breda ut sig över min hjärna så fort jag öppnar en skolbok är borta. mina synapser har fritt spelrum. jag har ett svagt minne av att det var såhär var jag som ung. jag känner mig trubbig i jämförelse mot mitt forna skarpa jag. givetvis har jag svårt att bevisa att det är något som slöar mitt sinne, kunde jag bevisa det så kunde jag kanske nå motivation nog att lista ut vad det är.
Only after disaster can you be resurrected, kanske.
nåja, nu ska jag inte vara den, alltså den som är den.
nog är jag den, men inte ska jag prata om det nu.
jag är ett barn i afrika.
hon försökte suga hem på herr stårman med sitt sköte.
daniel:
vad peppar du på?
roger:
att ik oskarshamn ska dö.
wake and bake, a musical cake. ok, jake the snake.
alltså, problemet med en laptop är att ljudet är vansinnigt dåligt, i a f i j m f med 5.1.
och om jag kopplar in det så får jag störningar från nätsladden, så därför får jag lita till batteriet.
således måste låtarna väljas noga. idag är det torsdag, och på torsdag äts det ärtsoppa, och ärtsoppa är inte så jävla indie, alltså:
inte så jävla indie-playlist
nirvana - smells like teen spirit
puffy pappa, mase & biggie - mo money mo problems
pappa puffy, faith evans & 112 - I'll be missing you
paul simon - me and julio down by the schoolyard
red hot chili peppers - under the bridge
dusty springfield - son of a preacherman
prince - musicology
lou reed - perfect day
ja, ja, ja, jag ska, sluta tjata.
på mitt skrivbord så ligger en almanacka. den är från västtrafik. den var till någon annan i huset. men jag stal den. för varje vecka så står det ett talesätt, citat, maxim eller liknande. såna ni vet som finns överallt.
för vecka åtta står det:
det främsta syftet med barnkalas är att påminna dig om att det finns värre barn än dina egna.
sa jag att almanackan var från västtrafik.
dagens trötta suck är:
round here - counting crows
köttgrotta.
jag har känt mig utnött hela dagen. jag har försökt ta mig tid att lugna mitt sinne men det har inte gått. det enda vettiga jag gjort idag förutom att äta och gå på toaletten är att elda, jag gjorde upp en stor eld och eldade lite sopor. jag är en grottmänniska. jag hoppas att jag fångar en tanke med någon slags värde ganska snart, för annars går jag nog under.
jürgen habermas, eat my shorts.
nu har jag skickat mitt referat till urkund. nu ska jag sova. jag kommer tillbaks i morgon med något riktigt fresh.
dagens sovmorgon är b-boy document'99 med mosbrickan mos def
chris crocker.
min hjärna pallar inte mer. habermas meningar bryter ner mitt immunförsvar, ingen melodi överhuvudtaget, när meningen förväntas dala mot en punkt så fortsätter han bara uppåt med ytterligare fem ord på över 20 bokstäver.
dagens andra huvudvärk är det här kreaturet,
youtubes baksida.
nåja,
sinnessjuk eller exhibionistisk kvasi-skådis?
rösta till höger.
cloverfield, eller GUTT FÖR DIG!
alltså, du kommer inte att skära dig i din arm av självhat om du ser den. det är min recension, ni får tolka den fritt. det här intresserar mig, och får mig att säga,
GUTT FÖR DIG:
vissa människor förbryllar mig.
men han vill väl knulla liksom.
liksom.
say what?
innan privatpersonernas politiska resonemang gör den offentliga makten offentligen stridig och till slut helt undandrar den offentligheten, formerar sig offentligheten i opolitisk gestalt under dess beskydd, nämligen den litterära förformen till den politiskt fungerande offentligheten.
ALLTSÅ, hit the spot.
back in the days, när du var en liten kulting, så lekte du med allra största säkerhet med en sådan här. du minns känslan av cirkeln som gled in i sitt ihåliga dito, annars minns du säkert dom mindre bemedlade(läs: särbarn) som med våld försökte få in fyrkanten i trekantens hål med en sån där gummihammare.
ja, hur som helst, dagens kliniska penetrering av cirkel i dito är
aint to proud to beg - the temptations
alltså, problemet är...
att jag har en hjärnskada. jag kan inte gå på redan utnötta stigar, jag måste gå min egen väg. även om jag vet att jag går en omväg eller åt fel håll. jag kan inte försjunka, ta in det. det går inte tio rader utan att jag glider in på något annat, jag blir triggad av en mening eller ett ord. ibland försvinner jag utan anledning. fastnar i minuter på ett ords etymologiska grund, tänker på när jag använt ordets olika former, hur jag kommer använda det. var tjugonde rad så tänker jag på sex, och hela tiden tänker jag på att jag inte fattar det jag läser, hur jag ska göra för att klara av uppgiften trots att uppenbarligen, bevisligen, inte har förmågan. jag tänker hela tiden på att läser och vad jag läser, men jag kan inte försjunka, jag kan inte hitta tesen och jag kan inte fatta. och själva grejen är att jag inte kan släppa att jag inte fattar utan måste gnälla om det hela tiden.
VILKEN HÄRLIG MENLÖS KARUSELL MIN SKADADE HJÄRNA SNURRAR MIG I.
jag behöver en, ALLTSÅ 1, tanke nu.
en, ALLTSÅ 1, stor och enkel tanke,
helst utan affekt.
eller en såndär tungskrapa,
att skrapa bort hinnan av skit som ligger på min hjärna och slöar ner mina synapser.
OK!
Habermas bok Borgerlig Offentlighet är inte på något sätt lättläst. Den som väntar sig en slätstruken lärobokstext där varje ord bara betyder en sak, och där det aldrig står något mellan raderna, blir besviken. Snarare är det så att i Habermas står det mesta mellan raderna! Därför är han svårt att referera. Habermas skriver oklart, associerande, dubbelbottnat och stilistiskt dåligt. Att träda in i hans språkvärld är som att träda in i Alice i underlandet, ibland tycker man sig fatta allt, ibland ingenting. Därtill kommer hans svaghet för lärdom och lärda ordlekar. [...] Man får lära sig att läsa intuitivt, associativt och holistiskt. Det blir ett slags socialfilosofisk poesi av det hela.
OK!
dagens skjut mig i huvudet är this charming man - the smiths
If you wake up at a different time, in a different place, could you wake up as a different person?
jag ligger under mitt trygga täcke, som luktar sommaräng, och snoozesignalerna är som bomber. det här är ingen omskrivning av en så trivial händelse som att väckarklockan ringer, utan, det var så det kändes, jag tänkte: ah, dom försöker röka ut mig. varje signal var som en ny rökbomb som låg och pyrde i min säng, men med täcket över huvudet och doften av sommaräng i lungorna sov jag lugnt vidare.
jag sov oroligt i början av natten, jag drömde att jag smsade kiki och sa att jag ville ha henne, på alla sätt. drömmen var så verklig att jag fick kolla mina skickade sms både i natt och alldeles nyss. sen precis innan snoozeanfallet drömde jag en maratondröm om fia.
JAJA, jag är ensam. fuck you, freud, din kokainsniffande chansare.
wake up without bake-playlist:
special teamz - long time coming Feat. devin the dude
owen paul - favourite waste of time
devin the dude - what a job Feat. snoop & andre 3000
sen ska jag kanske berätta lite om att förhållandet mellan nazister som lyssnar på techno är lika stort som folk som läser horoskop inte är troende.
jag har kanske inte så mycket att säga, men, något måste jag ju säga...
så, jag tänkte nämna två ganska bra namn på porrfilmer innan jag somnar,
sharon has a negro problem 7
crack addict 4.
nu vet ni att dom är tagna och så,
någon har chingat dom och hunnit före.
i morgon så är det måndag.
tänderna är borstade,
min kropp är tvagad och jag är redo,
för att makaroner och köttbullar tydligen.
nåja.
sov gott.
tydligen så kommer darth vader från skövde, där har jag varit i helgen.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
