utan brådska,
högst medveten om att det är rätt tangent
och
lika medveten om att pianot är ostämt
och
att dess missklang kommer eka genom natten,
som uti en tom kyrka,
likt uti min bröstkorg,
en ton i moll, falsk,
ostämd som mitt sinne.
Ett slag på pianot,
ett enda slag
som ekar mellan ryggrad och bröstben,
natten igenom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar