när jag släckt lampan

lånar jag tankar från kosmos,

natten tar sedan tillbaka dom.

jag smider ränker mot min kudde.

stirrandes mot horisonten,

över hustaken,

försöker jag få tillbaka dom.

men dom har flytt ut i rymden igen.

under natten sonderar jag mitt sinnes terräng,

jag vaknar varje morgon,

förvirrad.

jag skriver ner mina drömmar på ögonlocken,

dom försvinner när jag vaknar.

jag ser dom bortom horisonten,

men jag når dom inte.

livet glider mig mellan fingrarna,

trots mina vita knogar.

den här veckan är ett stort svart hål.

jag ser inte ljuset.

jag vill ut på havet,

känna saltstänket,

bort från det här som ni kallar verkligheten

.