vinden viner och träden ritar stora skuggor, som dansar längs väggen på huset mitt emot. tunna svarta streck mot det ljusa unga teglet. jag säger om jag kompromissar med tid, så kompromissar du med kärlek? du nickade väl. men du har väl ingen aning om att jag vill skriva kontrakt. i blod. jag ritar ett kryss på min underarm och bestämmer mig för att inte dricka på två veckor, sen tar jag benso. jag inser väl hyckleriet i det. jag vill egentligen inte ens skriva det, för att jag såg det inte så, jag var mest nyfiken. det här finns, då vill jag veta vad det är. du säger att du inte vill att jag ska vara en aktiv del i ditt liv. det gör mig ont. jag trevar lite på bisatsen, på för att-satsen, så jag satte punkt och lät det var nog där, för att det gillar du. i förra veckan så fylldes himmelen av svart. tre höstar i rad har jag sett hur en stor flock fåglar samlas. de flyger i stora tjocka cirklar, i ett organiserat kaos, för att sedan ge sig av, åt söder antar jag. precis innan skymning så har den ljusblå skyn färgats svart, tre höstar i rad, och jag har sett det varje gång. jag undrar vad det är för fågel? aldrig kommer väl jag få reda på det. någonstans vill jag ju skriva oredakterat här. någonstans vill väl jag att mina ord inte ska vara i behov av korrigering. men så långt har jag inte kommit och dit kommer jag väl aldrig. mina ord i min dagbok haltar än, jag skriver dom blandar 5 med sex. jag gömmer mig bakom en skärm istället. ett slött sinne. uddlöst. om jag ändå orkade läsa om, då hade jag väl kommit någonstans. så, åter igen lämnar jag det här oredakterat. men idag så skäms jag inte, för att jag orkar inte.