Du, jag och müsli.

här, efter klockan 10.
när det snart är midnatt.
tiden känns tätare,
den känns tyngre.
timmarna kring lunch susar förbi.
men timmarna vid midnatt
kan man forma i sin hand.

Här skrev jag kommatecken och sen som en snöboll.
Va, vad är det? Jag var redo att trycka på publicera inlägg.
Det var en tanke på att det är mer som att dreja som stoppade mig. Jag tänkte på filmen ghost och så skrev jag det här.

Jag följer någon slags Tranströmer-reciterare på Twitter. Folk jublar över hans metaforer och liknelser. Jag går kuvad under ambitionen och förstår ingenting. Alex Schulman sa en gång att Tranströmers finaste liknelse var: han låg utsträck som en tvärgata. Den gillar jag med.

Ryan Adams senaste. Den är lite som Bon Iver var för två höstar sen. Jag önskar att ingen annan visste om den och jag fick visa den för mina närmaste, om de lovade att inte berätta för någon. Bakom låsta dörrar, viskandes, så berättar jag om vad jag funnit. Jag letar efter ett hål att peta in esoterisk i, men det skulle bara falla platt.