utan dagens andra kopp kaffe, så klarar jag inte av dagen. när solen går ner bakom husen på guldhedstornet, så går den ner även i mig. komatös lider jag sedan dagen ut. för när solen går ner, så är det för sent för kaffe, om man inte ska vrida sig natten igenom, ridas av maror och längtan.
när det till och med är för sent för film, långt in på natten, och man måste stänga av. när mörkret är som tyngst. när det bär på alla ensamma själars längtan. när luften som bär på längtan blir så tung att den övergår från gas till fast materia och dränker din säng. med lakanen kring benen, så vrider du dig medan marorna rider dig.
jag är ensam och uttråkad. då blir jag hungrig. man måste fylla hålen med något. så nu är jag ensam, ledsen, uttråkad och hungrig. man kan ju alltid runka. det kan man ju alltid trösta sig med. jag är ensam, ledsen, uttråkad, hungrig och har ont i lemmen. i könet.
så i min ensamhet och förjävlighet så tillber jag satan och hitler. välter grävar och vänder på kors. kammar sidbena och ylar heil ut i mörkret. ut i ingenting. mina heil möts av döva öron.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar