to believe that one day we'd all be millionaires, and movie gods, and rock stars. But we won't. And we're slowly learning that fact. And we're very, very pissed off.
komma ,va? komma, va? komma, va?
samma sak idag. två timmar så smed jag medan järnet var varmt. nu pratade jag ju om glöd senast och nu är det ett järn, men dom hör ju samman på något vis - järnet och glöden. där var ett tankstreck, och jag skriver inte stor bokstav nu heller. sophia anmärker på min interpunktion. jag har annat att anmärka på. här, om någonstans, måste jag väl få böja på reglerna? ja, nu har jag ju inget speciellt att säga. jag skriver ofta väl i min dagbok. jag är inte adressaten i min dagbok, vilket storhetsvansinne, va? snart ska jag lägga mig i sängen, och då ska jag äta varma kanelgifflar med smör och ost. vad säger ni om det, va? va va va? i tre dagar så hoppades jag varje gång jag gick över ett övergångsställe att jag skulle bli överkörd och dödad. vad säger ni om det, va? jag önskar att jag kunde göra om bokstävlarna till kapitäler, feta dom, ta bort mellanslagen och slänga dom i nyllet på er. trycka ner en stor massa av ord i halsen på er. sänka läsbarheten till noll. att läsa det vore som att läsa mördaren i sevens dagböcker. hyllmeter fyllda med dagböcker. dagböcker till bredden fyllda med minimala bokstävlar. orden trängs på varje rad och ramlar nästan ut. sånt jävla nonsens va? nästa vecka kanske det är tre timmar?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar