det svävar inte längre två månar på himmelen. så långt himlen blir när man skriver himmelen, i alla stavelser så försvinner magin. det är som botten av en uttorkad sjö. när jag somnade igår så tänkte jag: hoppas att hon vaknar på rätt sida. det gjorde du inte. men jag väntar tills dess.
september liksom gled mig genom fingrarna
och om jag inte är på min vakt,
så gör oktober likadant.

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar