så ligger Östens el.
jag ser han sitta där om kvällarna,
böjd under lampan.
varför är han inte hemma hos sin fru?
varför är han inte hemma och tar sig ett glas?
varför värker min mage?
varför tar jag inte sovtåget?
varför skriver jag här och inte i min dagbok?
varför tittar han inte ut i mörkret och möter min blick.
han är lik leif mannerström,
men kortare. han bär på ålderns vishet.
jag bär inte på annat än en kall grå massa av lera.
jag bär den i min mage.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar