Full men pigg.
Jag diskar och mal mitt kaffe
Alltså(!), jag har ingen aning om hur jag ska böja att mala.
Jag ville skriva maler, i fyllan så tar dialekten över.
Jag tänker på det sår som aldrig läker. Murakami skriver, alla sår blöder inte. Jag tänker på Robyn, fast inte hang with me, utan with every heartbeat.
Jag tänker på att det är så få saker som verkligen fastnar. Man läser och läser, fakta fastnar ju alltid, men just formuleringar, dom kommer undan en.
Jag minns, som en snöhög i hörnet av en trädgård.
Det där som gnager, sa en annan.
PS. Jag vill ha en Karin av Bruno.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar