det är som att jag klättrat upp på en bergstopp. jag står på tå och balanserar på spetsen av berget, den är inte bredare än en halv fot. med händerna rakt ut och halva andetag så håller jag balansen. vinden viner förbi under mina armar och jag väger med kroppen fram & tillbaka för att inte ramla ner.
vad gör jag här? hur kom jag hit?

jag minns bara:
"jag bor i högsbo nu.
du får gärna komma och hälsa på!"

på tå, händerna rakt ut, halva andetag & livrädd
så äger jag hela världen.