när jag sköter mig,
så slipper jag att skriva i min dagbok.
det är nästan som att jag för ner mina synder.
antecknar, för att inte göra om dom igen.
nu när livet går sin gilla gång,
när det tuffar på,
då ligger den orörd och samlar damm.
jag känner mig fängslad i min egen lägenhet.
jag sitter på golvet och vet inte vad jag ska göra,
allt lockar, alltså lockar inget.
tänk att bara ha en sak, en sak att göra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar