när jag är på sista sidan av räddaren i nöden, så tänker jag att jag vill bränna boken. jag vill inte att någon annan ska läsa den än jag. den ska få finnas kvar i mig. jag vill inte diskutera den med någon. jag vill inte att någon annan ska veta det jag vet. när jag tänker tanken igen, så känns den larvig. den känns flyktig, den försvann fort. men varför kom den?