to believe that one day we'd all be millionaires, and movie gods, and rock stars. But we won't. And we're slowly learning that fact. And we're very, very pissed off.
när jag tänker tillbaks på det senaste inlägget är det som den första grumliga tanken på en bakrusig söndag, som en hinna med sirap över synapserna.
jag kan knappt formulera mig kring det, det känns abstrakt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar