jag slösar med tiden och skjuter upp lite nyttigt plugg eller annan kreativ förströelse, ja vad som, jag kollar på boston tea party för andra gången och märker att jag ler ett underligt leende.

med hjälp av min webkamera går jag utanför min fysiska existens för att glo lite på mitt patetiska jag. och ser detta.

jag orkar alltså inte längre le med hela munnen, 22 år gammal, jag ser fram emot att bli gammal och sen ta livet av mig.