och efter detta tänkte jag ganska mycket på vad det kostar med psykolog.

idag på väg hem från träningen så var det en asiatisk tjej som gick så satans fult att jag ville jaga ifatt henne och döda henne, eller iaf hoppsparka henne i ryggen, på något sätt sarga hennes kropp. sociofobisk som jag är fick jag panik när jag såg att hon skulle åt samma håll som jag, upp för backen. jag stannar för att ge henne ett försprång, dels för att slippa höra hennes äckliga andetag, samt, att hon ska slippa tro att jag ska göra just det jag beskrev ovan. men trots minst 100 meters försprång är jag i fatt henne innan slutet av backen. jag känner hur hatet bubblar inuti mig, hur luften i mina lungor förpestas och varje steg med henne framför mig är ett steg närmare döden, hennes eller min. hon går utan att böja benen och har sämre hållning än filip hammar(alltså, ungefär som en bergsgorilla). hon går så hopplöst som att hon hade 100 mil hem och när hon väl kommer hem så är det bara att vända tillbaks till chalmers och plugga som en liten arbetsmyra, FÖR, om hon inte gör detta kommer hon bli dödad av sin familj. jag hatar henne.
be independent nigga, BIATCH.