den klara hösten är här, jag sätter på en mjuk låt, andas in, tänker tanken jag vill skriva ner och börjar. så långt kommer jag ofta, men sen är det stopp. med alkohol i kroppen borde det flyta lättare men jag vet inte. jag stod ett tag vid mittenvåningens fönster och stirrade ut och väntade på något, utsikten är fantastisk, men det ger mig fortfarande inget att säga.


johan af italien, dude of ants och kula av hjul var här förut och chillade, det var en bra kväll. jag har ingen lust eller anledning att skriva mer om det.

jag vill skriva om något annat.

tydligen är jag något slags karaktär på chalmers. dom flesta av arkitektstudenterna vet vem chipsfrillan är, frilla af chips. jag gillar det, jag vill att alla ska veta vem jag är, så när jag dör så blir det ett sus i publiken.