fadd.

jag har tänkt skriva om när
jag såg idol-tove och dom
två andra ligga i bubbelpoolen
på hotell panorama.
men nu har det liksom tappat
sin udd. så istället.
bjuder jag på två bra idéer:

jag skriver aldrig såhär.

idag var jag på ullared för första gången
i mitt liv, i alla fall vad jag vet.
kanske var jag där när jag var liten.
jag såg morgan.
jag tror att hans arbetsuppgift nu för tiden
är att gå omkring och synas.
ganska soft jobb.

ullared är ett spektakel
ett vidunder som bor i skogen
och även om det är skådespelare
i dokusåpan så spelar ändå
dessa rollen av dom som besöker ullared.
flertalet tjog av fetton som
hetsar, river, drar
och pratar med underliga dialekter.

ullared är som en eld som lockar
ut ljusskygga fän från skogens djup.

undrar om hemingway kunde hänga av en dörr.

Laika, Gustav Vasa, Carl von Linné, Judendomen, Punken, Heliga Birgitta, Rokoko, Torbjörn Fälldin, Podgorica, Linje 1, Birger Jarl, Hu Jintao, Regeringsformen, The new deal, Vipeholmsstudien, Israel/Palestina, Skotten i Ådalen, Centre Pompidou, Olof Palme, Islam och Pablo Picasso.

jag skriver en krönika om
högskolekurser som borde finnas
15 poäng allmänbildning
eller
15 poäng karlakarlkunskap.

mellan repetitionerna av konjugation två
hämtar jag tvätt
och skriver på min krönika.
försöker komma på vad en karlakarl ska kunna

byta fönster
hänga av en dörr
starta en bil med startkablar
bygga en bro över en flod

jag kan inget av dessa.
därför borde det finnas en kurs.
15 poäng karlakarlskunskap.

jag ska bara skriva det här.

mina latinstudier går i ultrarapid.
alltså, inte ultrarapid
utan ultrarapid.

7.5 poäng på nio månader
jag blir aldrig klar.
men nu ger jag det ett försök iaf.

Snart går solen ner,
den var framme idag
och jag missade den.

Jag hittade ett gammalt mail från 2007.

Tja, Horace Engdahl.

Finns det en superlativform av "få"?
Är detta ett defekt adjektiv och hur gör du när du stöter på sådana språkliga problem?
Försöker du undvika dessa eller ändra meningsbyggnad när du stöter på dem?
Hur gör du, Horace? Säger du "mest få", "minst antal" eller "färst"?
Finns det något slags skriftlig referens som man skulle kunna hänvisa till?


Vi är medvetna om att vi kan vända oss till Svenska Akademiens e-post för språkfrågor men vi vill vända oss till dig istället för att du vore ett utmärkt prejudikat.

Må väl.
Hälsningar från Daniel och Anton

jag funderar på att dricka så mycket kaffe att min hjärna sprängs så att jag slipper att ha dåligt samvete för att jag inte pluggar. det har verkligen öst ner hela dagen. hela hela dagen. inget avbrott. ungefär så mörkt som det är nu, har det varit hela dagen. jag har bara suttit hela dagen. suttit och varit meningslös.

en sak jag gillar och en sak jag ogillar. fast i omvänd ordning.

jag ogillar:
personer som har med sig sju nyvässade blyertspennor
och två pennvässare till högskoleprovet.

jag gillar:

3 tha hard way

det här är den mest frekventa låten
på min ipp, utan tvivel.
länge gick jag och undrade varför
texten inte satte sig,
varför den inte fastnade.
tills jag letade upp texten.
då förstod jag.


Salutes 2 action be tha latest enter-ree 4 illadel colonies da get da
cream like cherry jubalee - my steeze put cha at ease like
methamphetamines or like Tony Shakks "fan-na-cees" about his wallabess
slice fit-een yo meen Big East be comin' through ghetto magic plusa da
bullies back it what me now Buddah Blessed 4 I and I provide da
Greatest Natur-role pure as life that exit from Nah gent-ta-tillc
styles interna-sha-nile likde direct connects to internet verbal text
blossum like chia pets per-fect wit da mic devices Bahama-dee be tha'
nices bringin' nix rap thing 2 the light like osyrus - 4 tha' 9 pound
ex-ced-da-ra-saaloom 2 GangStarr and my nigga K-Sarrah

3 tha hard way

jag ligger i min säng,
täcket uppdraget till hakan.
balkongdörren öppen.
den har varit öppen länge nu,
men ändå blir det inte kallt nog.
utanför kvittrar fåglarna.
dom måste vara vilse,
eller så ljuger dom.
för det är inte april,

det är sex månader dit.
det är ett helt liv
känns det som.

en sak jag gillar och en sak jag ogillar.

jag gillar första kannan
men kaffe från ett nyöppnat
paket med kaffe.

jag ogillar bandyspelare som
värmer upp utan boll.
det ser borderline retarded ut,
som louis ck skulle ha sagt.

Krönika publicerad i Göteborgs humanistiska skoltidning.

Jag går upp tidigt, min morgontrötthet till trots. Det är ironiskt att jag just för detta har disciplin när den i alla andra fall lyser med sin frånvaro. Jag ser på ett enormt spann av tid med sömndruckna ögon och dess tyngd slår mot mig. Jag är tvehågsen, tveksam, villrådig, obeslutsam, osäker, vacklande, vankelmodig, kluven och ambivalent till vad jag ska göra nu.

Ångest, i sin sanna mening, håller mig tillbaka. Jag kan gå ut, men vad ska jag göra där? Jag kan stanna inne, men vad ska jag göra här? Jag kan göra vad jag vill. Livet är mitt ostron. Mitt smörgåsbord. Men jag gör inget. Jag väljer inte att inte göra något. Det blir bara så. Mina dagar rinner ut i sanden.

Jag fantiserar om när jag kommer att göra något om dagarna, när jag kommer att jobba mot ett mål. Jag fantiserar om hur jag kommer att se tillbaka på dessa dagar och äcklas. Äcklas över min obeslutsamhet och över min brist på disciplin. Nu går mina dagar åt väntan. Väntan på ett mål. Jag driver omkring. Som en poet. Poeter driver. Men poeter skriver. Pateter bara driver. Jag lyckas i sista stund, varje termin, skrapa ihop poäng så att jag har rätt att låna mer pengar av CSN. CSN är min födkrok. CSN är vaggan som lugnar mig.

Jag greppar fjärren och klickar igång tvn, rastlöst zappar jag febrilt, kanal efter kanal. Jag ägnar varje kanal en bråkdel av en sekund, och hamnar till slut, helt utmattad i hjärnan och min högra tumme, på Kunskapskanalen. En muslimsk kvinna intervjuas, hon bor i ett random arabland och har satts i husarrest av sin man. Hon berättar : ibland brukar jag tugga på melonkärnor för att roa mig. Jag inser hur ofantligt bra jag har det, finner mig i min situation och ännu en dag rinner ut i sanden.

Dess meningslöshet till trots går jag ut genom dörren. Dörren som leder ut. Solen dundrar ner längs Gibraltargatan, den leder min väg. Jag tänker: jag kan väl gå hitåt, så det gör jag. Jag vandrar rådvillt och helt utan ambitioner, jag strosar, jag flanerar. Jag går inte om någon, men alla går om mig. Pensionärer med rullatorer susar förbi. Jag har hela mitt liv på mig att ta mig fram. Världen susar förbi, livet susar förbi.
Jag går in på antikvariatet på hörnet. Gubben snackar sig varm om ryssar, om Tjechov, om Solzjenitsyn, om Tolstoj och om Dostojevskij. Gubben Glöder. Han lever för Ryssland. Jag lever knappt för mig själv. Jag köper en novellsamling av Tjechov. Sätter mig i solen. Läser en novell. Sju sidor. Och ännu en dag rinner ut i sanden.
Så här känns det att enbart läsa kvällskurser.

Jag hungrar,
men har ingen som helst aptit.

Igår gjorde jag och åt
en thai noodle soup
som var stört god,
ändå så vill jag inte äta en idag.

Jag funderar på om jag ska börja använda
stor begynnelsebokstav.

Jag har ett svagt minne av en blå himmel.

noah och valen

börjar dagen med att lyssna på
noah and the whale
som var förband igår.

je, vilket vemod,
vilken bedrövelse.
blodet rinner sakta
och hjärtat värker.
en fin kontrast till phoenix.

GöteborgsPostens recension
är nästintill helt identisk med min.
nästan skrämmande lik,
allt som jag och sanna pratade om på
konserten finns med.
det är bra antar jag.

sen sätter jag kaffet i halsen när jag ser det här




Noah And The Whale – The First Days Of Spring

absolut nöjd

precis i början av phoenixkonserten
frågar jag sanna om hon ser bra,
hon svarar ja.
- är du absolut nöjd?
- ja, är du?
- typ... eller för att jag skulle vara absolut nöjd nu,
så skulle jag vilja sitta där uppe,
i en fåtölj som är i en jacuzzi,
jag ska ha en öl
och så ska jag få en avsugning av en sjöjungfru.
- då skulle jag vara absolut nöjd.

sanna tittar besviket på mig,
-alltså, du får ju sitta bredvid!


Spelningen var för övrigt helt lysande.

I need a rain coat

är det inte för härligt,
när: det första man gör på morgonen
är att tända lampan i fönstret,
trots att man går upp halv 11?

Älskar att bli killad på ryggen...

Är inte den gruppen på facebook
höjden av tomhet?

Den är verkligen ingenting,
vad ska ni prata om?

Olika metoder
olika tillhyggen?



Jag går och fantiserar om hur jag, av en slump råkar på,
den där våldtäktsmannen som härjar i Göteborg,
(här i mina kvarter härjar han)
härjhärjhärj.
Jag tänker på hur jag kommer att överrumpla honom och
när han försöker att fly så sätter jag hans egen kniv i hans lår
och skär av hans lårmuskler.

Det är 60 000 medlemmar i den där gruppen,
förstå vilken kraft 60 000 är.
Vilken opinion man skulle kunna skapa.

jag närvarar inte i mitt eget liv.

jag hinner se
träden sprängfyllda av solgula löv
en enda gång
innan alla löven fallit till marken.

analfabeten

- går klockan efter, skrek sakföraren.
- jag har låtit den sakta efter, sa hustrun,
jag hinner ändå inte med allt.

jag får läsa flera kapitel igen,
för att komma tillbaks
in i boken.
den har legat på mitt nattduksbord
i säkert en månad.

det är en symbol
för mig
att man är i obalans
när man inte läser.

den makar sig framåt
i makligt maktakt
jag funderar på att lägga av
men så trycker han in såna här
helt geniala delar.

må hända kan det var svårt att förstå
ut ur sin kontext.
men det skiter jag i.

eller när lo-johansson skriver om
stadstvättarns häst
ett sto som ser ut som en möglig ost -
en olovlig förbindelse mellan
en snigel och ett par fruntimmersbyxor.

SLEEPING IN

när måndagen känns som en förlängning av söndagen
när man snoozar tvåhundra gånger innan man går upp
och inte ens då vill man stiga upp
för att regnmolnen skyler solen
och den fuktiga kylan smiter in under täcket
och spränger bort värmen som
du sparat upp under hela natten.

jag hatar att diska plåtar.

min favoritsak att diska är smörknivar.
tvåa kommer nog min stekpanna.
långa svepande rörelser.
människa och material i symbios.
mänsklig finess och naturens geni,
som uppnår sitt mål utan att motarbeta varandra.
teflon kommer från naturen.

min favoritdisklåt är
matisyahu - jerusalem
eller, kankse
katrina and the waves - walking on sunshine.

skyskrapan brinner.

jag har hela famnen full av tvätt,
tvättmedel och sköljmedel.
jag öppnar min dörr,
stänger den.

brandalarmet ringer,
det hörs inte från min lägenhet.

brandörren är stängd,
jag går förbi den.

båda hissarna är avstängda,
så jag får ta trappan en våning upp
där jag ska tvätta.

jag slänger i min tvätt
och går tillbaks
brandlarmet ringer fortfarande.
jag undrar om det verkligen brinner?

This is our world, now, our world, and those ancient people are dead

alltså, varifrån får forskare sina pengar?

nu ska några forskare gräva upp karl den tolfte
för att kika på kulan som dödade honom för 300 år sen.

vem bryr sig?
OCH VARFÖR bryr man sig?

om jag betalade skatt
och ett enda öre
gick till finansiera det här projektet -
så skulle jag inte göra ett skit åt det,
men jag skulle vara väldigt väldigt arg.
sådär fegt svenskt arg.
ultra-arg i smyg utan att handgripligen
göra nåt åt saken.

Idioten.

igår när jag okynnesmässigt stirrade ut ifrån
mitt fönster, när jag lät min blick skanna av
min omgivning, möttes min och idiotens ögon.
han stod vid sitt fönster och gjorde samma som jag.
jag är så van att bara se hans bakhuvud.
han har ett ovanligt fult bakhuvud.
jag undrar om han vet att jag kommer att döda honom.

IDIOTEN

när klockan ringer
och jag stapplar bort till
luren för att stänga av den
känns det som att jag måste vara
den första i hela världen som går upp.

jag drar upp persiennerna och möts av
ett sovande, regnigt göteborg.
men först var jag inte,
fyra av mina grannar har redan stigit upp.
och en av dom, som jag valt att kalla idioten.
är en av dom.

det faller sig så bra att den lägenhet som jag har bäst
insyn till, ja, där bor det en idiot.
jag har ingen aning om vad han håller på med där inne,
men nåt fuffens är det. jag är ganska säker på att
han har ont uppsåt.

frågan är vad jag håller på med?

dreams - fleetwood mac

göteborgsmorgonen är fortfarande skum
och det känns som att molnen inte kommer att
flytta på sig idag.

jag fascineras av drömmar.
ofta kan man förstå varför man drömmer som man gör,
det är saker man tänkt på, personer man träffat osv...
och så blandas dessa ihop och ofta i en underlig kontext.

men ibland.
i natt drömde jag om att anton och jag satt
på sibylla i oskarshamn. fast det var killarna från tre vänner
som jobbade där. tjejerna hade jag inte sett innan.

anton pratade om lars winnerbäck,
om hur han gillade hans tidiga låtar
men att hans senare var riktigt dåliga.
Han tyckte att winnerbäck var en tönt
och det baserade han på hans frisyr
som egentligen bara vara en lugg.
"jag har läst någonstans att
efter han klippt sig, så låter han frisören gå
på hans huvud och lugg"

var kommer den här delen ifrån
varför sätter min hjärna ihop det såhär?

I think you're running away.

jag sitter och harklar mig,
känner på min panna efter feber.
känner hur fredagen rusar mot
mig och hur latintentan blir
mer och mer skrämmande.
jag kollar min kalender,
vad händer om jag missar den?

jag har tagit en paus från
en miljard olika sätt att böja
ett jävla verb på.
jag kollar på 'in treatment'
och är mitt uppe i tankarna om
att hoppa över tentan när paul säger:
I think you're running away.
We're getting close to something
that feels dangerous to you
and what do you do?
you retreat.

"jag lyssnar på den nästan hela tiden."

sekunden efter att 'aldrig ensam'
kickat i gång, så klickar jag upp
karins fönster, för att säga nåt.
då ser jag att hon lyssnar på samma låt.

det är kanske löjligt
men jag fylls av av någonting,
det är väldigt mycket av någonting,
men någonting är ingenting jag vill artikulera längre.
"oj, nu lyssnar vi på samma låt"
...

how to score a bird.

klockan är halv fyra,
söndagsmorgonen närmar sig med stormsteg.
du håller henne tryggt i din famn,
viskar ömt i hennes öra:
det känns som att jag håller om
en späd liten ren.

SCORE!

I need a phone call

just nu
är jag helt tom

I need a raincoat.

jag stirrar ut i natten
och känner hur en tanke vecklar ut sig,
sakta, sakta, så öppnar den sig för mig.
den blottar sig. eller jag förväntar mig
att den ska det. men när den väl
är utvecklad. helt öppen inför mig
så inser jag att det var ingen tanke,
det var bara hoppet om en tanke.
just nu, är jag helt tom.

jag har inga åsikter,
inga tankar. ingenting.
jag har ingenting att skriva.

men så är det alltså inte.

jag dricker bränt kaffe utan mjölk,
utanför är det klarblå himmel
och solen gör sitt bästa för att värma
upp ett frostbitet göteborg.

regnet öste ner igår
och i morse kvittrade fåglarna lyckligt.
dom är glada, för att dom slipper vara blöta,
antar jag.
vad kan dom annars vara glada för?

jag öppnade balkongdörren på vid gavel
och fåglarnas sång överröstade resten av världen
och för ett tag kändes det som att den sista snön
hade smält för den sista gången.

men så är det alltså inte.

jag tänkte, jag börjar skriva
så kanske det jag vill säga
kommer fram

det känns som att jag har haft ont i huvudet i två veckor i rad.

jag är trött.

nördman är hög.

tristessen svälter mig
tålmodigt står jag emot
envist hungrar jag ihjäl.

mitt i mitt pluggande inser jag
vilket genidrag domusskaparen
gjorde när han valde namnet
domus till sin affär.
för domus betyder ju hus på latin,
men är också första person plural
av det latinska ordet för ge, do,
som då blir just domus, vi ger.
så utomordentligt smart.

I know that woo.

RUSSELL
A song like
"What's Going On."
That single "woo"
at the end of the
second verse
you know that woo
that single "woo."

WILLIAM-
I know that, "woo."

RUSSELL-
That's what you remember. The silly
things, the little things... there's
only one, and it makes the song. It's
what you leave out. That's rock and roll.


Det är det lilla, det lilla som gör det.
Hur Jonathan Johansson uttalar ensam.
det är det som är grejen!
Men det det vet ni väl redan.

jag dricker Cvitaminbrus,
är inte klar med onsdagen än.
men jag har ingen aning om
hur jag ska bli klar.

var kan man hitta minigranar?

jag funderar på om jag ska
gräva en grop i två månader
&
sen begrava mig själv i den.

Tänkte bara berätta att:
om man kokar vatten med sköljmedel i,
så luktar det inte nytvättat i hela lägenheten sen.
Nu vet ni det.
Det är i teorin en helt briljant idé.
Men alltså inte i praktiken.

alltså ska det vara med franskt uttal?

i natt, efter att jag slagit igen boken
och slutit mina ögon, så blandas
en miljon ofullständiga tankar med
re:stacks och på insidan av mina ögonlock
exploderar mörkrött, orange och grönt
i en kavalkad av ingenting,
i en kavalkad av tusentals synapser
som inte når fram.



jag kan inte reda ut en tanke,
kan inte få rätsida på någonting.
det enda jag tänkte var:
nu tänker jag,
och det händer ingenting,
och nu gör jag ett uuuh-ljud
men inte en enda tanke formas.

fuck with dre day!

idag vaknar jag till chronic 2001
och en liter kaffe.

då vet ni vad som gäller:

I got mo' class than most of em,
ran wit the best of em
Forgave the less of em,
and blazed at the rest of em

drömsmideri.

jag har precis börjat att läsa 'analfabeten'
där finner två äldre kvinnor
ett stort tyg ute i skogen
när de plockar lingon.

två 15åriga pojkar köper sedan tyget
för tolv kronor
det är ballongduken till en luftballong.

båda pojkarna sliter dagarna i ända
med sysslor passande en tid
två sekel före oss.

när deras föräldrar går in för att
äta middag och sova efter en hård dag
smider pojkarna drömmar i mörkret.

tillsammans bygger de en korg till sin ballong
som de sedan försöker fylla
med höstvinden som drar in över åkrarna.

jag andas asbestdamm
och försöker att se horisonten
men jag ser bara en vit vägg
och hur mycket jag än vill se genom väggen
så går det inte.
jag säger att mitt hjärta brinner
men jag känner inte ens att det slår
mitt hjärta har slutat slå
men av någon anledning
så fortsätter jag att leva.

du hatar kolon.

jag drömde om dig.
till en början var du lika avvisande
i drömmen som du är i verkligheten.

men efter ett tag föll vi tillbaka
till gamla vanor.

du mindes
allt vi har gemensamt
och du mjuknade.

du insåg allt vi har gemensamt
som du saknar hos honom.

jag ser att på min logg
att du fortfarande läser
och du hatar att läsa sånt här:
för att du hatar att minnas allt det som var bra:
för att det får dig att glömma allt det som var dåligt.

1987

mörkret och tröttheten
tar över nu.
och jag tänker bara säga
att jag önskar att
new york city, med
fibes, oh fibes!
vore min, bara min!
kanske spelas den redan på radio,
jag vet inte, men jag hatar det.

thailand.

det är så lustigt det här med att sålla ut ett par bilder som är,
eller ska verka, signifikanta för en en resa.

jag borde gå och prata med någon,

även om jag är uppe hela natten och skriver varenda ord som finns så kommer jag inte kunna se mig själv i spegeln om jag inte gör samma sak i morgon natt.

Neptunkryssaren Elsa Hosk, mer känd som nemesis den som föraktar döden.

Vi var i seglarsvängen helt rudis,
men det stoppade oss inte från att,
med gemensamt dödsförakt,
ta neptunkryssaren Nemesis ut på de sju haven.
och med de sju haven menar jag Östersjön.
haven fostrade oss med en faders hårda hand,
och av oss blev det seglare, tro det eller ej.
i framtiden kommer jag skriva sjöbjörn i mitt cv.

Med hjälp av den här sju meter långa pinnen, som vi tejpat ihop, lyckades vi få ner en ögla som åkt upp i toppen av masten.

Det sades att även den mest erfarne seglaren, tar ner sitt segel och går för motor in och ur hamn. Denna seglardevis skrattade vi rakt i ansiktet och körde på med både storsegel och fock! I och för sig hade vi hade ingen motor, och inte heller en åra för den tappade vi i sjön.

Anton låtsas mecka och jag "låtsas" förakta judar.

Vår suga-musten-ur-sommaren-roadtrip.

Vi hittade en liten sjö, som på något sätt var kallare än havet.

Vi intog vår frukost bredvid ett dagis som huserade i en barack.

Publikfrieri.

Det här är globen.

"Some people just aren't cut out for life on the road."

Rödvin och solnedgång vid Bo01, västra hamnen, Malmö.

Vårt första stopp, Falkenberg.
Jag fick en dödlig skada och enligt
tjejerna på pizzerian en stad med över 300 000 invånare.

de segeltomma mastarna sjunger en elegi för oss sjöbjörnar. en visslande veklagan i moll.

jag sticker ut näsan genom den smala springan vid min balkongdörr. känner hösten.
jag ser mina grannar. jag undrar vad de gör?
jag och johan ser järntrean! är det någon som planerar att
ta över världen?
johan och jag planerar att
bygga en blomlåda!

slagsmålsklubben.

"Nothing of me is original. I am the combined effort of everybody I've ever known." - Chuck Palahnuik

jag har hela dagen velat sätta mig och läsa bonjour tristesse
men jag gör det inte. jag bara sitter här.
sitter här och väntar. ibland gör jag annat.
men jag läser inte.

jag ägnade ganska lång tid
åt att läsa om olika öppningsspel i schack.
om damgambiten och den engelska.
om den slaviska och om den spanska.

jag tänkte också på begreppet slöglo,
glo är egentligen det enda man slöa och göra,
i alla fall i kombinationen slö-.
tänk om man skulle
sitta i slentrian och okynnesrunka utan att komma.

just nu är jag fryntlig.
fryntlig som hitler.

klicka!

han var ett geni!

way out west.

baksmällan sitter fortfarande i.
jag måste nog ta in på något slags hem,
av en mängd varierande orsaker.

i lördags, på väg hem, kände jag de första friska höstvindarna.
måndag. jag lyssnar på the joker och försöker att inse allvaret.

ni vet när hjärnan sakta bryts ner.

twittrar febrilt, bögar lite mindre.

andra koppen.
jag har varit i göteborg sedan i måndags.
antons möbler skrymmer, jag finner mig i det
och gör mig ett hem mitt i mellan dem.

jag funderar på hur man ska använda twitter,
kan man föra sig så kort att det blir intressant.
eller ska man enkom se det som en privat minnesbank,
en publik privat minnesbank.
vill jag att du ska veta vad jag vill minnas?
och
vill du veta vad jag vill minnas?

jag vet inte varför jag inte bara kan låta det va,
varför jag måste stå för varje ord.
verba volant scripta manent

är det någon som kan segla?

ja, hurså?

tänk att få vara där.

och tänk att få ha ett sådant skägg,
eller en treudd i plast.

bilderna väckte något i mig,
men det kom tydligen inte ut i skrift.

Erik Lundegård är ELD och...

Kar de Mumma publicerade över 20 000 kåserier i svenska dagbladet.

jag försöker säga något.

den svala, nästan kalla, göteborgsluften bryter sig in
genom den smala springan vid min balkongdörr.
spränger undan den kvava luften som stelnat under dagen.
lägenheten är ett kaos, anton har alla sina saker här
och jag får gå i små gångar för att komma fram.
i min trygga vrå, slår hjärtat några slag saktare
och kanske lever jag ett par år till.

det måste jag få göra ibland.

jag sover lunch i två timmar.
sen sätter jag på acid house kings
this heart is a stone
och tänker på sophia.

utanför fönstret
i den riktiga världen
sitter två grannflickor
på gräset.
och bara sitter där
ofjättrade
av livets kval?
jag vill också sitta där

frida frågade mig
vad ska du göra i höst?
jag svarade
närvara i mitt eget liv
pretentiöst?
nåja, så är det i alla fall.
det är min ambition.

som sagt
jag sätter ribban så lågt
att för att inte komma över den
så måste jag kräla i stoftet.

Greve Dracula till Johan Sebastian Bach

GD - Höddu, du kan skriva musik va?
JSB - Ja, hurså?
GD - jo, kan du skriva en theme song till mig.
JSB - jo, http://open.spotify.com/track/3XkqrE0WHEomhRG4dRXF0g

skola är verklighet.

i hela mitt har jag flytt
flytt från verkligheten
sakta äter det upp mig
jag lär mig aldrig läxan
& jag går sakta sönder.

ett problem: den man ignorerar vet inte om att man ignorerar, för att hon bryr sig inte.

SAMVETSÖM

jag försöker plana ut min bakrusighet
med mängder av resorb och cola light

och kaffe, och planer.
jag smider ränker.
varje dag är första januari,
och varje kväll är nyårsafton.

i ett bakrus skriver jag planer
som i ett rus som rusar går upp i rök.

det där ordet som jag famlade efter
häromsistens kom till mig ganska direkt
SAMVETSÖM
jag försöker ge mig själv anledning nog
att göra en tatuering.
jag har försökt i tolv år nu

so when you sweatin on stage think of me when you rhyme
and don't be listenin to your homies they be leavin you blind

VIBBEN!

worse comes to worst
introt
vilken jävla vibb.
my peoples comes first.
kan inte ens formulera mig.

förra veckan satt jag med min bok
på min uteplats och tänkte:
modstulen var förra sommarens bästa ord.
och förra hösten var okynnes och ultra bäst.

men nu är det...
och jag minns inte längre vad det var för ord.
jag minns att jag tänkte så ljuva tankar om det ordet,
ett ord som man sällan använder men ändå
så tänkte jag att det är ett av svenskans allra vackraste
och nu är det borta.
det kanske aldrig kommer tillbaks
men det spelar kanske ingen roll
alls.

huserar i betydelsen vistas.

i mitt svarta block
står det, under rubriken lyssna
den där fantasialåten
det har stått där sen jag köpte blocket förra sommaren.
det har stått där så länge att det är inget jag bryr mig om längre. men nu fann jag den av en slump och jag var lycklig i över två sekunder.

man bär med sig tankar som ligger latent i sinnet.
tankar som man inte rår om, utan dom huserar bara
i dig, i väntan på att få sin tid.
jag minns när raahla berättade att han hittat en låt
som en han letat efter i tio år. låten var väl inget speciellt.
men känslan av att hitta en låt efter tio år.

http://open.spotify.com/track/6nMmkcXCzABfkyDegP6Ibn

jag tar på mig själv och dricker en loka citron

om man blir stoppad i bilen,
hur smooth talkar man då en polis på bäst vis?
precis när han, om det är en han, är på väg mot förarsidan
vevar man ner rutan och säger.

jag: jag gillar också luger
löpande såret: auf wiedersehen, hitler jugend!

jag borde skriva en bucketlist

böga
böga
böga
böga

en gång om dagen. minst.

flyttar jag mig en meter till höger
kan jag inte logga in på internet.
varannan minut försvinner min uppkoppling
som jag stjäl från någon granne.
desperat loggar jag in och ut
fast vid min dator.

vem tar allusionen? johan, hanna, anton, nattiz, fia?

sommaren stretar emot.
men jag ska ut och dricka liv

klicka på bilden.