tröttma.

för att fortsätta på det surrealistiska temat:
nu stänger jag ner datorn för kvällen efter tre skrivna skoltexter,
på en lördag, på en kväll på en lördag.

imorgon blir det mer surrealism.
då ska jag skriva om ett slags sagoväsen,
som rullar för att ta sig framåt
sina väl fungerande ben till trots.
in helt olikt den värde totoro.

det här med att kunna förmedla en känsla...

igår var jag med fröken göransson på konsett. rosie thomas.
och det var givetvis vansinnigt vackert.
vackert och surrealistiskt. surrealistiskt är ofta vackert.




jag fick leta länge efter det jag sökte.
hennes samtalsröst,
hennes sångröst
och hennes skratt.


pustervik var vansinnigt varmt.
jag hade min ljusblå skjorta helt öppen
och mitt stillastående till trots så dröp
mitt vita linne av svett.
övervåningen var helt full.
publiken var som ett hav
som rörde sig sakta,
som i väntan, en tålmodig väntan.
rosie satt vid ofta vid sitt piano,
så henne såg man knappt skymten av.
så jag bidade min tid med blicken i trägolvet.
allt njutande är ett bidande,
för allt bra har ett slut.
jag vet inte vad jag försöker att säga.

du är ju krokig.

eftersom ni, trögrodda tjockskallar,
inte läser navid så får jag bli er candyman.
jag ger er http://www.myspace.com/peterdahlin
första låten är onsdagens kaffe med kaka.

ultranorr.

igår så hade jag riktigt fet
krypa ner i kängurumammans pung-ångest.
riktig rödvin och tjut-ångest.
riktig fosterställnings-ångest.

så därför tänkte jag bjussa på detta klipp.
som passar sig utomordentligt bra med ovan nämnda ångestsorter.

ultrafett.

nu var det sjukt länge sen jag droppade en dagens.
men den här räcker hela hösten. det lovar jag dig

I say look boi, I ain't for that fuck shit; so fuck this

two dope boyz(in a cadillac)- outkast

så himla gutt.

att uppfatta en uppgift?

MÅLGRUPPSANALYS

Jag har valt att kalla min tekniker Bert-Åke. Jag låter han stå som modell för den gruppen som jag ska försöka nå med mitt upprop. Bert-Åke är 64 år gammal och har levt ända tills nu utan att lyckas befrukta sin kära fru. Han har inga problem med varken sin ålder eller sin totala oförmåga att göra sin fru med barn.

Han är en ståtlig karl, trots sin ringa längd och härjade ansikte. Hans bröst är beklätt med hår, tätt som en persisk matta. Han ser ut som en italienare, hans hud är mörkare hans kollegors trots att det blod som rinner i hans ådror är mer ariskt än det som rann i SS-truppernas. Han är stark som en björn, men möjligen inte den vassaste kniven i lådan. Men han har principer, precis som det brukar vara med slöa knivar. Han äger en stark lojalitet till sina nära och kära, och kollegor. En lojalitet som han förvärvade i militären. Under sina sista år fick han bevittna sin bästa vän, Gustav, ta sina sista tappra andetag i sina egna armar. Ett oläkbart sår som värker varje dag i Bert-Åkes liv, ett sår som gör honom medveten om att det aldrig ska få hända igen, aldrig igen ska någon behöva lida i hans närvaro.

Bert-Åke lever enkelt med sin fru, för att inte säga spartanskt. De äger ett litet radhus en bit från centrum. Här trivs Bert-Åke, här kan han spela på sina hästar, dricka sitt svarta kaffe med avec, och då och då okynnesmässigt älska med sin fru. Bert-Åke är nu redo att ta skörda efter ett långt och slitigt liv. De senaste åren har varit en väntan för Bert-Åke. Nu ska han ta för sig, livet är hans ostron. Men han kommer icke att göra sorti utan vetskap att hans kollegor klarar sig.

1993 --> ∞

när jag lämnar skolan minns jag inte ens hur jag kom dit.
jag släpar min kropp framåt.
överkroppen hänger på mitt höftben
och jag överlever tack vare, eller på grund av kaffeångor.
jag andas kaffe, in och ut.

mitt huvud är tungt,
mina tankar är tunga,
mina andetag är tunga.
och när friday, i'm in love går igång på ippen,
så skär sig måndagssåsen riktigt ordentligt.
som att hälla betong på måndagsflingorna.

jag trycker next.
jag trycker next hela vägen hem
elva minuter spårvagn.
next next next.
inte en låt lyfter mig.
inte en låt drar mig.
inte förrän en minut från dörren.
och det fina med det hela är att låtens titel pryder min tröja.
1993 'til infinty - souls of mischief

i need a phone call

med händerna krampaktigt över mitt bröst.
huvudet är tomt, och lätt lutat framåt.
jag försöker duscha av mig en söndag.

det tar mig minuter att vänja mig vid det varma vattnet.
jag stoppar flödet med hjässan.
värjer mig mot det, och inte en tanke.
bara en trög söndag som vägrar att vika.

det är inte måndag morgon,
och det är omöjligt att gå händelserna i förväg.
det är söndag ända tills jag vaknar
och då är det måndag,
och det är ännu värre.

i morgon vill jag vakna
jag vill inte veta var jag är
jag vill kliva upp och möta sophia i ett kök
i ett kök jag aldrig tidigare sett
och du ska ha brett en torr macka
och hällt upp svart kaffe i en kopp
och du ska ha gjort det samma åt dig själv
och det ska vara grått
och det ska vara kallt
men du ska vara där
och jag ska vara där
och det spelar ingen roll om världen rämnar utanför fönstret.

det är du. vet du det?

varje gång en stjärna faller,
varje gång klockan står på 22:22,
så önskar jag.
varje gång önskar jag samma sak,
och så har det varit varje gång, i tv år.
tills i förrgår.

men om du dör imorrn kommer jag hånskratta.

åter igen sitter jag här, med ett glas te med mjölk.
anton är orolig över min hälsa och misstänker att jag ska dö.
tankar som är lättströsslade över en regnig onsdag.

tidigare när jag släpade mina ben efter mig på väg hem från frölunda torg så mötte jag en mamma med sin unga son. han var blåklädd, helt blåklädd. från topp till tå, blå. vad hon hade på sig är relativt irrelevant. hon följde sin son. han höll takten och när han stannade, så stannade hon.

och stannade gjorde han, precis innan bron som leder in till systemet. där stod han, med god hållning, inte så lång men ståtlig. han spejar ut över byggarbetsplatsen, betraktar kaoset, betraktar och tänker. jag ler åt honom och min kropp värms upp av hans uppenbarelse. sekunden senare tar pessimismen mig över och kyler åter ner mig. den lilla blå snubben kommer ju ändå ha glömt det här om en vecka. det man inte minns har aldrig hänt, och om man inte minns så finns man inte.
visa dig, jehova, och jag ska älska var sekund av resten av mitt liv.

första munnen te smakar, utan undantag, alltid hö

jag satt som en pöl med svett på spårvagnen. brukstextanalysboken i händerna, hamburgare i fickan och marit bergman i mitt huvud. alldeles för många för långa ord som marit vägrade ta in.
marit tar sin sista ton.

Buy it, use it, break it, fix it,
Trash it, change it, mail - upgrade it,
Charge it, point it, zoom it, press it,
Snap it, work it, quick - erase it,
Write it, cut it, paste it, save it,
Load it, check it, quick - rewrite it,
Plug it, play it, burn it, rip it,
Drag and drop it, zip - unzip it,
Lock it, fill it, call it, find it,
View it, code it, jam - unlock it,
Surf it, scroll it, pause it, click it,
Cross it, crack it, switch - update it,
Name it, rate it, tune it, print it,
Scan it, send it, fax - rename it,
Touch it, bring it, Pay it, watch it,
Turn it, leave it, start - format it.

jag håller boken med båda händerna och lägger min panna mot den.
sluter mina ögon. andas in djupt, svett och oset från min platta hamburgare.
jag vet precis vad som komma skall och jag förbereder mig.
den ensamma rösten radar upp orden. och jag vet precis vad som kommer.
jag hinner snabbt tänka tanken vad dom som ser mig tänker,
men det spelar ingen roll.
och känslan hinner före basen.
men det är bara en försmak för vad som ska komma skall.
TECHNOLOGIC TECHNOLOGIC
sen flippar guy-manuel och thomas hela jävla skiten.
jag försvinner i en kort sekund.
jag är upplöst. med ögonen slutna kan jag inte vara säker
på om jag är intakt eller om jag är upplöst i luften som
mina medpassangerar andas in.
vagnen stannar vid positivgatan,
jag reser mig snabbt. bevisligen intakt och vid liv.

touch it / technologic - daft punk

I am jack's inflamed sense of rejection.

jag dricker amins mormors te och låtsas att det är en speciell syriansk blandning som någon släkting har skickat, men sanningen är att det smakar precis som earl grey.
september såg ut att bli en ovanligt ljus månad, men just nu känns det som att jag har blivit lämnad att multna under dom gula löven.




livets meningslöshet slår mig rakt i ansiktet denna söndag.
nerslagen; bakhuvud skuldror skinkor vader och hälar i golvet,
och känner inte alls för chumbawamba

jag ställs mot det varje dag. jag flyr.
jag tar enkla vägen ut. modstulet gömmer jag mig
när jag inte känner mig omsorgsfullt omhuldad av en övre bevakare.
en känsla jag aldrig känt.

fuck you! I won't do what you tell me.

låt kvällen bjuda på lite överraskningar.

Vadå? Här är ju en trappa till, vi går upp och kollar.
Igår blev jag, Anton och Axel varse att på våning tre i medicinarvillan huserar:
Oskar II och tre styck bandmedlemmar som matchat sina kostymer med väggarna.

När jag vaknade i morse tänkte att jag skulle ha en Navid-approach till detta, men mitt svarta hjärta stretar emot. Hur fint detta minne än ligger hos mig, och hur än glad jag är att jag gick upp för den där trappan, så kan jag inte säga att vi skrattade med dom. Jag, under gud, önskar av hela mitt hjärta att fallet vore det motsatta.

att hålla sig borta från allvarligheterna.

häromdagen när jag stod i brunnsparken.
så kom två tjejer bärande på en fågelbur.
det är ju helt vansinnigt vidrigt att ha fåglar som husdjur.


senare fick jag se den här bilden.

idag är det måndag.

här är ett stycke människa av kvasikulturell, samt kvasikvalitativ, sort.


jag: tror du att han är blind?
anton: vi kan göra honom blind.


och här är en bild på en av mina toppfem grenar i världen.
som anton misstänkte att den skulle brytas om jag satte på mig den. det säger exakt lika mycket om min kroppshydda som det säger om antons hjärna.



nåja.

NORMGIVANDE

normgivande som jag är så kommer jag se till att följande ord kommer nå framgångens strålkastarljus under den göteborgska hösten:

*okynne
*ultra.

det är två högklassiga ord med samma begynnelsebokstav.
U.

jag sitter på spårvagnen och drömmer en dröm om en kall höst med dig.

just ikväll,
så slog mitt hjärta ett slag för lite.

indignerad.

nästan överallt jag går.
bär jag med mig en liten svart anteckningsbok.
däri skriver jag ner saker som jag vill minnas.

däri har jag även en dödslista,
den utökades i förrgår.

av C-G, metros filmrecensent.


rubriken är missvisande, jag känner mig inte alls indignerad längre.
men visst var jag det en gång.
och åter ska jag bli det.

nästa gång jag öppnar en metro igen.
så kommer det rasande hatet rusande.

och visst ska C-G dö.

jag är tillbaka.

idag på väg hem till göteborg,
blickade jag bort mot horisonten.
hundratals små moln hopade sig,
hundratals identiska, och jag visste
inte om jag var kvar i verkligheten längre.

jag sitter likt en överviktig skräddare med dålig hållning
i amins mormors lägenhet, mer känt som mitt hem.
med benen i kors och ryggen mot väggen.
jo, jag sa att jag mitt hem är lika med amins mormors lägenhet.
det känns surrealistiskt. men jag lever.

back like cooked crack.

när jag satt på flygbussen mellan skavsta och norrköping så körde bussen förbi en lastbil med loggan: peppes express. jag tänkte det var en väldigt svensk titel, undrar vad han gör här, den där peppe. halvsekunden, och ett flertal försök att pussla rätt bland synapserna, senare så kör vi förbi ett hästhotell och jag minns för mig själv att nu är jag i sverige igen. jag lutar mig tillbaka i busssssätet och försöker känna hur det känns att vara här igen. jag kände ett tomt men förväntansfullt lugn. fortfarande, efter snart två dygn i oskarshamn, känner jag mig tom och det håller mig lugn. potatis, porr och 160 cm säng ser till att bidra till och bevara ett leende på mina läppar,
livet är så enkelt?

här skulle det vara en bild, men det verkar inte som mitt 56K orkar lyfta upp mina bilder.


Ps. hästhotell är väldigt typiskt för sverige.

ny god stämning.

KLICKA HÄR FÖR PORR
och tidelag och dylikt !

att komma hem när fåglarna vaknar,
att snubbla i trappan när solen vaknar,
att gå hem ensam och tänka, du, du, du,
men det är inte bara du, utan du, du och du!

torsdag 24 april

idag tvättade jag kalsonger,
sen hängde jag upp dom.
och sen tänkte jag,
jag ska fan aldrig äta tacos igen.
tacos är så jävla tråkigt, jag hatar tacos.
sen tänkte jag att jag hatar folk som klär ut sig till pirater
på maskerader också. fast mest hatar jag killar som klär ut sig till slampor.

min sämsta utklädnad top 3:

1. slampkillen
2. piraten
3. inte klä ut sig alls.
   

patetism.

samma som innan, jag vill, men jag har inget som puttar mig över kanten. det händer inget. när man går ner för dom 55 trappstegen ner till vägen så luktar det syren, det är alltid något. jag driver omkring, som en poet, poeter driver. men poeter skriver. pateter bara driver.

straight up nigga.

jag behöver en liten knuff i rätt riktning. jag behöver inspiration serverat på ett silverfat. och gärna nu. eller så vill jag bara lägga mig ner och ha någon där, hela natten.

I coined rings, motherfucker!

jag har känt länge att jag borde börja skriva igen, men det kommer inte. jag vill inte rapportera längre - jag vill börja och skriva på riktigt.

men tills dess:

jag har märkt att begreppet "rings" börjar sprida sig,
jag vill att alla ska veta att det var jag som myntade det.
innebörden är att du eller jag ringer, det är ett begrepp som andas positiv och anspråkslös luft fri från obligationer.

vi rings.

you gots to chill.

ett år av längtan och en knytnäve i nyllet.

eyey!
vad står på, min värld kastas runt och jag landar på rygg i leran - alltså, jag är lite upprörd. jag gick in för att boka biljetter till be kind rewind, och vad möts jag av?

jo, matinéföreställningar i salong 10. längst inne i bergakungens mörkaste vrår, man svänger vänster vid salong 1 sen går man längs en krokig grusväg upplyst av facklor till man kommer fram till den lilla gropen som dom kallar salong. man får kravla in genom ett hål i väggen, sen får man sitta på marken, i leran!
där ska dom premiärvisa filmen, klockan 13.30 på en fredag.
VAD SATAN STÅR PÅ?

jaha, vad har jag att säga om den nya layouten?

adolf hitler är död och solen skiner, ok?

sommarängstuff

för första gången på en månad har jag rena strumpor på mina fötter. på rygg strider jag mot vad man trodde var möjligt för ett fetto när jag, simultant, trycker båda mina sommarängsdoftande fötter i mitt ansikte. jag andas djupa andetag och drömmer mig bort.

jag är uppe i varv bytesmannen tuffar på,
och jag vill att hela världen ska titta på mig
och mitt och johans lilla påhitt.
fast mest på mig då. titta på mig. det är det jag vill.

jag lever livets glada dagar.

min kalender,
den nionde mars,
en onsdag: INTE SUGA KUK!


lägg nu, för allt i världen, ingen vikt vid det här, gunilla.
ha en bra dag.

inte pk, men ok.

var så god, raahla.

jag öppnar ett nytt fönster, går in på youtube. jag skriver fanf... och fortsättningen ploppar fram. jag trycker, trycker på play och låter det börja. jag öppnar ditt fönster, du är offline. plötsligt gör sig den kalla luften från det öppna fönstret påmind. jag kryper baklänges, med huvudet före, ner under täcket. kryper ihop till fosterställning för att inte frysa om fötterna. med den varma datorn på huvudet. det är först efter en halv minut under täcket som jag vaknar upp och reflekterar över vad som hänt. helt plötsligt var jag en liten spädkulting, som förlorat sin mamma, den enda som han kan gömma sig bakom. jag följde mina mest primitiva instinkter och gömde mig för kylan. jag hoppas att det här är på riktigt. jag hoppas det här på riktigt.

det skulle ha varit du.

livet leker, fan så juste.

nä fan, livet leker inte ett skit.
jag är fast i ett mönster.

jag ska nog göra något annat.
expressens söndagsbilaga berättar för mig:
när prins charles besökte reggea-legendaren bob marleys hem på jamaica
i västindien så passade han på att gå loss på ett par congas.

mitt hjärta värker
och mina ögonlock rycker när jag sluter dom,
som när man är illamående,
eller som när man försöker få bort en mardröm.
jag tror jag drar.


nu sätter jag på seinfeld och så glömmer jag,
sen somnar jag och så går det om och om igen.

fattar du hur jävla fel du gjorde eller?

Swimming a deep sea
Of blankets
Take all your big plans
And break 'em

my darling you!

please don't talk to me, I fall in love so easily. please don't talk to me, I fall in love so easily.please don't talk to me, I fall in love so easily. please don't talk to me, I fall in love so easily. please.

jag minns inte om jag sjöng eller om någon annan sjöng, eller om det var som ett mantra som jag upprepade för mig själv, eller kanske för dig då. så att du skulle förstå vad du gjorde med mig. men låten låg där i bakgrunden och upprepade sig för mig. jag vaknar med huvudet långt ner i kudden. jag är varm och yr. drömmen värmde upp mitt blod och forsade det runt i min kropp tills jag vaknade mitt i. jag sa hejdå för fyra månader sen och nu kommer du tillbaks. så sockersött sliskig. du fastnar vart du än vill. och jag kan inte motstå. och jag kan inte motstå. jag kan inte motstå dig.

trots att jag gick upp för en timme sen så ligger drömmen kvar i mig och jag kan inte bryta ner den, jag kan inte besegra den. den kommer tvinga mig till handling.

du är nathalie portman och jag är jude law.

livet leker.

mitt kyliga inre och min kritiska stil har svårt att få fram det jag vill.

spaghetti så spänstig att du kan kan hoppa bungeejump med den och kött mört som smör. fler öl än vad du kan räkna på dina händer och fler ägg än vad du kan räkna på både dina händer och dina fötter. dom närmsta som du kan räkna på en hand och dig själv, alltså jag, vi har sörjt klart och vi firade med lekar, fyrverkerier och en stor eld. röken från elden har inte lagt sig och inte jag heller

to raahla with love

huset viker sig för vinden och jag känner hur väggarna kämpar för att hålla huset intakt. jag behöver kämpa föga för att vara intakt idag, jag har jesus egna välsignelse att ta det lugnt idag.



så satans bra?



den lilla snubben och hans tvångsmässiga uppvisning av hans exhibionism står i fin kontrast till den andre, han som älskar dansen. han lever för den. utan den är han enkom en halv människa. det bästa är i slutet, när han inser att han inte kan komma längre med enbart ett golv och sin kropp och suger hem på repet.

ute yr snön från höger till vänster.

utanför så yr snön från höger till vänster, i alla fall om man sitter i köket. den här dagen har upplevts likt en lång fredag anstår. vi har alltså spelat transformers-risk och sörjt jesus, jisses vad vi har sörjt jesus. kylan drar rakt i genom vårt glest byggda hus. hela huset är tio grader kallare än mitt, johan och jag sitter på varsin sida om ett elektriskt element med dörren stängd. vi håller kylan ute, datorn och tvn går varma och håller våra påsklovskroppar varma. jag har givetvis inte lov, men johan och anton har det, och jag är inte den som är den.
och med inte menar jag alltså och med det sista den menar jag cp?


lol?

god morgon!

min rygg grämer mig. men jag finner mig i att ha en kass rygg. jag tycker att jag förtjänar det. när kaffet är klart och strumporna är på så glömmer jag den ändå, då rusar jag ut på nya äventyr? jag har vaknat flera gånger av tvn i natt, the departed har varit på hela natten. den är det tydligaste beviset på att jag inte kan gå i svenssons nedtrampade fotspår, jag kan inte gå på söndertrampade stigar. det är så löjligt men det går inte. jag kan inte följa konventionerna. jaha, det var meningen att jag skulle skriva lite om att jag börjat se på mycket film, men, ja, jag skriver en lista någon gång i stället. listor är generösa mot bloggen och läsarna.

nu är strumporna på och kaffet är på.
vad kan hända idag?

dagens utfyllnad.

dani. säger:
aj SU AIFT iuminb'+?

dani. säger:
OJ

dani. säger:
jag var faktiskt allvarlig där.

dani. säger:
jag försökte skriva

Natalie säger:
vad skrev du?

Natalie säger:
jag jag haft...?

dani. säger:
ska du softa nu, tänkte jag skriva.

Natalie säger:
jaha


jaha, men alltså.
try a little tenderness - otis reddiing
är dagens.

det är du.

idag saknade jag dig så mycket att jag bara ville kräkas rakt ut över det kaklade simhallsgolvet. jag känner mig sådär uppgiven som man bara kan känna sig när det regnar ute och man åker buss. man låter hela sin vikt vila på pannan som man har mot den kalla fuktiga rutan. hade jag haft en kall fuktig ruta här, så skulle jag tryckt mitt nylle mot den.

jag känner mig tom, och inuti mitt innehållslösa jag så gryr det ett vansinne. eller så är det bara något jag fantiserar fram för att jag ska känna något annat än det tomma ensamma tråkigt gråa. ibland känns det som att utan dig så är livet bara en väntan på döden.

om man googlar apledsen så undrar google om man menade apelsin.

inte ett knyst om att krysta.

jag är trött och orkar inte krysta fram något. jag krystar ofta. men inte idag.
vem krystar jag för?

det här är i alla fall från midnight cowboy.
det är allt jag orkar säga om det just nu.
jo, och att dom kan sparka han andrev på aftonbladet.
han är sjukt kass.

och givetvis så är

teardrop - massive attack dagens glas med vin innan du ska lägga dig.

väldigt lynchskt... västkustskt

det sitter en nattfjäril på min skärm, den fladdrar med sina silkeslätta vingar och pockar på min uppmärksamhet. förmätet men utan pretentioner... han/hon är faktiskt anledningen till att jag skriver det här nu. aningen onykter men utan att vara as-salongs är jag redo för sängen.

jag skickar ett sms, ett sos, s a s...
en sista väg ut innan jag lämnar det det här
och lägger mig själv, solitär som ett sär.


i morgon kommer säkerligen båda jag och johan skriva ett par rader om david lynch tillflyktsort här i göteborg. det är nämligen bakom vårt hus, en kilometer in i den glesa skogen.


save my soul save our souls save all souls. så att säga

summerslam = porr.

den här snubben var min absoluta favvo-wretslare, tatanka. han hade en streak på två år där ingen kunde besegra honom. jag minns en sommar, jag tror det var, typ; 91-92-93, då vi fick ett band av någon släkting som hade spelat in ett wwf-event åt mig och min bror. jag tror det var summerslam, trots att min bror menar något annat. hursomhelst så mötte han sin överman på detta event och jag minns hur nedslagen jag blev av det. jag minns hur säker jag var på att hans streak skulle hålla i sig. det där bandet spelade min bror över med porr några år efter det. blasfemi! fast, pre-internet så fick nästan allt vika på foten när det vankades möjlighet att spela in porr.

det gör mig glad att jag minns saker från min barndom, annars känns det som jag har glömt det mesta. nu ska jag plugga, jag har ju trots allt skjutit upp det hela vägen från måndag till fredag.

EN GARDE!

igår i natt.
jimmi står i min dörröppning och pratar blaha när vi hör ytterdörren, två våningar ner, öppnas. någon kliver in. jimmi ropar hallå en gång, ytterligare en gång. men inget svar ges. jimmi fortsätter, blaha blaha. när ytterligare ljud hörs nedifrån, jimmi pekar neråt och viskar, det är någon där nere.
jag svarar oviskandes, men ropa då! HALLÅ HALLÅ HAAALLÅ. samma respons som innan och vi fattar beslutet att gå ner för att stirra en möjlig död i vitögat.
nu till anledningen att jag ens skriver det här.

jimmi inser att om det nu är någon där nere som vill oss illa, så måste vi ha tillhyggen med oss. jimmi söker runt sig efter något att skydda sig och mig med. jimmi greppar en 30 cm lång sprayflaska och vi smyger ner för trappan. och där sitter andrea, full som ett ägg i köket och bara glor. såhär i efterhand skulle jag velat ha sett jimmi skydda våra liv med den där sprayflaskan.

EN GARDE!

uffie är ju, för tusan, underbar!

jag sover länge, dricker litervis med kaffe och undrar om den här dagen ska börja innan den slutar. jag lyssnar på ready fe war för sista gången idag. BOMBACLAT! såsen skär sig lite när jag höjer volymen till max och går från pete rock till
the party remix. men det gör inget, ingenting alls.

det var nattiz som tipsade, hon anses av många att ha den bästa musiksmaken söder om, typ, nordpolen?

bombaclat!

jag ska bygga mig en luftballong.
och sen ska jag flyga till månen.

men tills dess så får sånt här mig att glömma:



och dagens fetaste jävla låt är ready fe war - pete rock

trots att jag kanske inte vill det.

jag lämnar sängen motvilligt, häller grädde i kaffet och en ny dag börjar.

overkill?

efter tre timmars sömn så kan jag knappt gå, jag är nästintill helt blind och jag måste assistera det autonoma nervsystemet med min viljekraft. jag håller takten; höger ben, andas in. vänster ben, håll. höger andas ut, vänster håll, höger andas in, vänster håll. och tack vare att jag inte glömmer att andas så lever jag ännu en dag.

när man är sådär trött så ser man saker i ett annat ljus, när man väl tittar på något så koncentrerar man verkligen sig. så idag upptäckte jag att en i klassen bär på ett stefan holmskt vansinne. jag tittade och såg det, men släppte det. men när han lät det lysa i genom ytterligare en gång, kunde jag inget annat än att dokumentera.

hans kropp, hatets hem, är som en stor damm. en solid mur som håller dom enorma vattenmassorna i schack. men det finns en spricka i hans fasad och vattnet trycker på med en otrolig tyngd. han koncentrerar sig till fullo för att inte släppa efter, för att inte förlora sin sans. men jag ser bakom hans ögon när han samstämmigt nickar, där brinner en svart eld. han dämmer upp sitt hat och sin stora våg som bara vill spräcka hans bröstkorg och forsa ut.

vansinnet äter upp honom inifrån och varje dag när han kommer hem från skolan så lägger han sig på sin soffa och låter sin kropp spela ut hela sitt register. hans armar skakar i spasmer och hans ansikte briserar i ett fyrverkeri av tusentals tics, han stönar, han skriker, han är bortom kontroll. till slut ger hans kropp upp och han går in i dvala, han ligger medvetslös och drömlös i timmar och vaknar långt efter att solen gått ner.

han fryser, han har frossa, men han är van. han lagar mat och kollar på tv och fyller sig själv igen. han försöker att andas lugnt. snart är ett dags för en ny dag, ett nytt skådespel. men snart orkar han inte längre. han kommer att spela ut sitt vansinne och sedan troget följa stefan holm i micheal hutchences fotspår. det kan tyckas sorgligt men det rör mig inte i ryggen.

det finns vissa saker som går direkt till hjärtat.
det skär genom mitt bröst rakt in i hjärtat.
EN SYLVASS KNIV MED KÄRLEK RAKT IN I MITT HJÄRTA.


aldrig har något någonsin slagit så hårt i hjärtat.
kanske är jag berusad. men jag är vansinnnigt säker på att jag kommer tycka samma sak i morgon.

Nu fick jag vatten på mitt kuvert

jag kryddar kaffet med mjölken från en skål med flingor för att markera en gräns, mellan fredag och lördag, mellan veckodag och helgdag. det har varit en vecka full av söndagar, en vecka full av söndagar utan bakfylla det vill säga. i måndags kändes det som att jag var vid en vändpunkt, jag vände ett halv varv, vände tillbaks redan på tisdag och sen fortsatte jag åt samma håll. illamåendet av min fullbordade piruett kom igår kväll och jag rider ur den i detta nu, fast mest i mitt huvud, någon handling ser man inte röken av.

när jag tänker tillbaks på mina fem vardagar så känns det faktiskt som att det enda jag åstadkommit är 500 tecken skolarbete och ett nytt ordstäv. det är en timma plus, ja, ungefär tiden för en dendrodendritisk synapsöverföring, kanske ett flertal sådana. ordstävet uppenbarade sig mitt i en mening, eller precis efter en punkt, så i början av en mening, men mitt ibland två andra meningar. jag tänkte inte efter utan det bara kom, som en skänk från ovan.


som ett sten på en stig
ungefär som ett sked på påsken som springer ur ett brev på posten. ett ofta missanvänt ordstäv, ihopblandat med som en blixt från klar himmel.
där det första, ofta, betyder något man kan lita på medan det andra, ofta, är motsatsen, alltså väldigt överraskande. detta ska, trots sin prosodiska likhet med dom första, inte förväxlas, utan det är en blanding av dom båda. man vet att det finns stenar på stigar, men inte var. VAR PÅ DIN VAKT!, kan man säga att det betyder. och det var alltså jag som myntade det, på ica focus i göteborg, den sjätte mars, 2008.

jag borde ha skrivit om butch cassidy istället.

den världsvida väven veckar min panna. enligt min besökslogg har en handfull träffar kommit till mig genom att söka på ordet tarva, på en eller en annan sökmotor. och tydligen så kommer dessa träffar nästan uteslutande från blekinge.
vad tusan pratar jag om?
jag försökte skriva nåt vettigt angående detta, men i och med att winamp hoppade från paul simon till... ja, jag vet inte vad, men i alla fall något som sabbade min rytm.
nu låter jag kanske det vara sådär.

och så fortsätter mitt liv ändå.
ja, det gör det, varken jag vill eller ej.

det nya svarta.

jag önskar jag hade tiotusentals besökare på min blogg så att jag kunde göra den här vimmelbildsposen till nästa stora grej.

stenen rullar inte ner för berget förrän i morgon bitti.

jag sitter här med kaffesvettiga armhålor. njuter av lugnet efter stormen, en timmes storm. det var vad det tog att skriva en 400 ord lång definition och kort historia bakom ordet dagordningsteori. en uppgift som jag givetvis skjutit upp. i snart 50 dagar, fyra dagar förbi deadline. jag solar mig i det patetiska sken som jag låter skina över mig. jag sätter ribban så vansinnigt lågt att jag får ligga på golvet för att inte hamna i skuggan. patetisk och ynklig ligger jag i dammet och smutsen. men när ljuset från skenet värmer min kropp spelar det väldigt liten roll. jag har tagit mig förbi dagens krav och kan andas ut. ha, att jag sitter här i skrivandets stund, likt en martyr, spär ju bara på. jag är ett hån mot alla dom som sliter för att leva ett värdigt liv.

Men nu har jag resten av tiden tills jag går upp i morgon att leva utan krav från någon annan än mig själv. hur tusan ska jag spendera all den tiden?

nå?

ingenting alls.

etiketter för det här inlägget: feber!
t.ex. skotrar, semester, höst

min livserfarenhet säger att jag har exakt nollkomma3 graders feber. jag kollar på beethoven och lightning hopkins på youtube och försöker försvinna bort ett tag.

så dagens, när jag ändå sitter fast är

en svala gör ingen höst men hellre det än tre grisar i pungen

mitt fönster har varit öppet hela dagen.
mitt element är avstängt,
ÄNTLIGEN HÄNDER DET NÅGOT!

att brinna för något.

att kunna brinna och att kunna kanalisera.

nu när jag väl är ute ur tunnan med ister så
kanske jag ska börja brinna också. fett brinner ju bra,
det märker man ju när korvarna spricker på grillen.

när jag skriver så målar jag upp en bild, eller hur?

det är måndag i vecka nio.

det känns som att jag har legat i en tunna med ister och rökt cigarr i nio veckor.
det är 63 dagar.
det är 63 dagar gammal rök i mina lungor
och 63 dagar med gult intorkat fett över hela min kropp.

jag rengör min kropp grundligt:
shampoonerar,
balsamerar
klipper mina naglar
borstar tänderna tills det blöder.
jag är sarkofagredo ta mig till katakomberna.

men för en gångs skull så kommer jag inte att sticka huvudet i sanden, det är så det känns. kanske är det för att solen skiner lite mer idag, än vad den gjort på hela 2008.

kvällens helt sjuka.

typ igår köpte jag ett par, för mig, nya sneakers på ragtime. dom var alltså begagnade. ikväll på nef kommer en snubbe fram till mig, lutar sig fram, thank you for buying my sneakers at ragtime. snubben såg att jag hade hans gamla dojjor på mig. fett observant av honom. ganska sjukt också.
nu ska jag sova i 1000 år. hejdå.

dagens: fan så jävla fett!

Det är en rasande tur att du lever, min vän
och kan valsa omkring uti Havanna!

är N en betonad stavelse i kevorkian?

jag avlägsnar den bruna flaskans kapsyl. jag håller den kalla flaskan med fyra fingrar och för den mot munnen. men jag drar ut på det, jag låter flaskans mynning passera min mun. jag luktar på ölet som om det vore ett gott vin och jag vore bengt frithiofsson. låter dess kvasi-bouque ge mig min mun en föraning om vad som komma skall. jag spretar med lillfingret medan jag vinklar flaskan och särar på mina läppar, jag fyller min mun till hälften och sväljer långsamt. jag trycker min tunga mot gommen och suger, gång på gång, för att inte gå miste om en enda droppe av smak.


man måste njuta varje dag!
speciellt när man lagt ner 35 av sina 960 vakna minuter på skolarbete.
DET ÄR SANNERLIGEN VÄRT ATT FIRA.
jag är patetisk.

kevorkian, kom
jag kapitulerar kanske,
kom då för tusan.

Heeeeereeee's jack?

idag var en dag då jag bara ville ligga kvar i sängen och messa dr. kevorkian:
HEY, jack, i need you!

Men sen vände det.

	Håkan Durmer (hakan.durmer@rockparty.se) on behalf of RP Info (info@rockparty.se)
	Thursday, February 28, 2008 9:43:58 AM
	Daniel Allansson (d_allansson@hotmail.com)

Hehe...eller så ses vi bara i vimlet.

Hoppas förresten att brevet kom fram idag.

//Håkan

---

Från: galler_power@hotmail.com [mailto:galler_power@hotmail.com] För Daniel Allansson
Skickat: den 27 februari 2008 15:59
Till: RP Info
Ämne: RE: SV: Angående flera tips?

Ska vi ses vid entren då. Eller någon annanstans?

Hälsningar Daniel.
-----------------------------------------------


Vilket brev?
Jo, det personligt utformade brevet, bestående av två fulla sidor med tips och anektdoter som praktikantmattias på rockparty knåpat ihop. bara för att håkan inte förstår bättre.

jag vaknar fem i tolv, men det vet jag inte än, hoppas för allt i världen att klockan är nollsex eller mer så att jag kan gå upp. nu sitter jag här. månen hänger precis över det högra berget, rostigt röd. jag hatar min mobilkamera.

hejdå.

PS. susanna kallur har kille, jag ska hänga mig själv nu. DS

jag är landets i särklass skönaste människa. sug på den, pontus gårdinger

Tjenare Daniel.

Du måste vara landets i särklass skönaste människa.

Jag tror att det hetaste tipset är att du registrerar dig på vårt forum (http://forum.rockparty.se). Där kan du inte bara få direkta svar på allt du möjligen kan fundera över, du lär även känna en massa andra sköna besökare som du kan hänga med i sommar.

Vi ses i juni.

//Håkan

---

Från: Daniel Allansson [mailto:galler_power@hotmail.com]
Skickat: den 20 februari 2008 12:26
Till: RP Info
Ämne: Angående flera tips?

Till den det berör.

Jag har en förundran. Varje dag precis efter att jag har vaknat, när jag gör min morgontoalett så repeterar jag era festivaltips som jag har tejpat upp på min toalettdörr. Detta gör jag i preventivt syfte, då jag är av extremt orolig natur och ska besöka min första musikfestival. Jag valde er festival, för att jag tycker att Småland verkar så mysigt. Jag har aldrig varit i Småland. Jag har varit en gång i Blekinge.

Trots min dagliga repetition och mentala förberedelse, känner jag mig ännu inte redo.
Jag undrar om ni kan skicka några fler tips till mig per brev?

Min adress är:
Glasbjörksgatan 8a
43169 Mölndal

Tack på förhand.
Hälsningar Daniel.

ännu ett visdomsord från jimmi.

jimmi, 36, logikens fader:
killar kan vara kompis med tjejer.
vadå, man är väl inte bög
för att man suger av sin polare.

ta lite bärs.

visst, det här är kul.
men lägg lite tid på att lista ut vilken fråga intervjuaren ställde?

jag hette putte som barn.

oldie but goldie som anton skulle ha sagt.

ok.

i min kalender som ligger till vänster om min dator
står det på måndag den 25 februari:
MÅNDAG, GUTT PEPP!

jimmi, 36, säger - YEAH BOY!

HEY GUYS! NO LADIES ALL WEEK LONG.
nu ska vi göra killgrejer, kolla på porrfilm och runka bulle.
VAFAN, vi tar hennes jävla modern talking vhsband och spelar över dom med nifelheim, AAAAAH.

I TOLD YOU HOMEBOY, I TOLD YOU HOMEBOY!

dagens simultana lyssning är:

den här låten lyssnade jag och anton på samtidigt, exakt samtidigt. utan att någonsin pratat om den innan. därför är den utan tvekan dagens cola på bakfyllan.
colin hay - overkill

FRÅGA SHIMODA!

Finns prins Edwards barn på riktigt?
Hej!
Jag har länge funderat på prins Edwards dotter. Existerar barnet?
Man ser aldrig några bilder på henne.
Har hon något handikapp som gör att tösen inte blir fotograferad?
Annars dräller det av bilder på de andra kungliga småbarnen,
men vad vad jag vet - har jag inte sett något på deras barn.
Vet du något om detta?


Svar:
Du har rätt prins Edwards och Sophie Rhys-Jones gemensamma dotter syns på sällan på bild, men visst EXISTERAR tösen. Att kalla det ett handikapp är minst sagt oriktigt av dig, men du kan ju inte veta. Den lilla tösen har supernaturliga krafter, hon kan göra sig osynlig, så visst syns hon på bild, men då måste du också ha övermänskliga krafter. Men precis som du säger, "men vad jag vet - har jag inte sett något på deras barn". Jag tolkar detta som att det är ditt undermedvetna som pockar på din uppmärksamhet. Visst, kan du se henne men du måste träna dina sinnen. Lycka till med det och må väl.
Hälsningar Hans.

Ps. Min favorit bland superkrafterna är att kunna prata med djur. Ds.

dagens ord är tarva.

för några veckor sen, precis när jag bestigit backen upp mot huset, svängt höger in på glasbjörksgatan. halvvägs till dom 57 trappstegen upp till huset så känner jag ett sug. ett starkt sug rotat i bröstet, ungefär som ett godissug. min kropp längtade. den längtade efter saw IV. en, fortfarande oförklarad, längtan som fick mig att ladda hem den, se halva, somna, för att sedan aldrig se klart den. vart kom suget ifrån? varför var det just saw som min kropp tarvade?
varför längtade inte min kropp efter godis eller varför inte efter darjeeling limited?

jag minns att jag någonstans sett att den fått en trea av en recensent, bevisligen en mycköö skadad recensent, men ändå en recensent. detta as till recensent lurade mig. hur kunde jag gå på den lätta. varför trodde jag att den skulle vara bättre än tvåan och trean. min kropp saknar billig underhållning och ultravåld som den saknar godis. vart är jag på väg?

i all hast.
nåja
nu iväg.

passa/höra.

noga räknat så hör väl min säng redan hemma i ett spartanskt hem, men nu måste en av dom två skummadrasserna bort. min trånga, tunga hydda tvingar mig till askes. min rygg säger nänänä, och jag svarar motsträvigt okeydå.

i brist på fantasi, så bjussar jag på ett stort huvud.

mannen på bilden har ett stort huvud.

lite blaha.

den sirapsliknande hinnan som brukar breda ut sig över min hjärna så fort jag öppnar en skolbok är borta. mina synapser har fritt spelrum. jag har ett svagt minne av att det var såhär var jag som ung. jag känner mig trubbig i jämförelse mot mitt forna skarpa jag. givetvis har jag svårt att bevisa att det är något som slöar mitt sinne, kunde jag bevisa det så kunde jag kanske nå motivation nog att lista ut vad det är.

Only after disaster can you be resurrected, kanske.

nåja, nu ska jag inte vara den, alltså den som är den.
nog är jag den, men inte ska jag prata om det nu.

jag är ett barn i afrika.

hon säger att jag bearbetar det,
det är klart jag gör, och jag är helt tom.
alla mina tankar är i mitt omedvetna och packar in sig själva i små lådor,
skriver: öppna ej, på lappar och klistrar på lådorna.

dagens goa emolugg är if the world ends - guillemots

hon försökte suga hem på herr stårman med sitt sköte.

daniel:
vad peppar du på?
roger:
att ik oskarshamn ska dö.

wake and bake, a musical cake. ok, jake the snake.

alltså, problemet med en laptop är att ljudet är vansinnigt dåligt, i a f i j m f med 5.1.
och om jag kopplar in det så får jag störningar från nätsladden, så därför får jag lita till batteriet.
således måste låtarna väljas noga. idag är det torsdag, och på torsdag äts det ärtsoppa, och ärtsoppa är inte så jävla indie, alltså:
inte så jävla indie-playlist

nirvana - smells like teen spirit
puffy pappa, mase & biggie - mo money mo problems
pappa puffy, faith evans & 112 - I'll be missing you
paul simon - me and julio down by the schoolyard
red hot chili peppers - under the bridge
dusty springfield - son of a preacherman
prince - musicology
lou reed - perfect day

ja, ja, ja, jag ska, sluta tjata.

på mitt skrivbord så ligger en almanacka. den är från västtrafik. den var till någon annan i huset. men jag stal den. för varje vecka så står det ett talesätt, citat, maxim eller liknande. såna ni vet som finns överallt.

för vecka åtta står det:
det främsta syftet med barnkalas är att påminna dig om att det finns värre barn än dina egna.

sa jag att almanackan var från västtrafik.

dagens trötta suck är:
round here - counting crows

ojojoj.

stenarna rullar sannerligen.
dagens morgonkaffe är play with fire med rolling stones

köttgrotta.

jag har känt mig utnött hela dagen. jag har försökt ta mig tid att lugna mitt sinne men det har inte gått. det enda vettiga jag gjort idag förutom att äta och gå på toaletten är att elda, jag gjorde upp en stor eld och eldade lite sopor. jag är en grottmänniska. jag hoppas att jag fångar en tanke med någon slags värde ganska snart, för annars går jag nog under.

jürgen habermas, eat my shorts.

nu har jag skickat mitt referat till urkund. nu ska jag sova. jag kommer tillbaks i morgon med något riktigt fresh.

dagens sovmorgon är b-boy document'99 med mosbrickan mos def

chris crocker.

min hjärna pallar inte mer. habermas meningar bryter ner mitt immunförsvar, ingen melodi överhuvudtaget, när meningen förväntas dala mot en punkt så fortsätter han bara uppåt med ytterligare fem ord på över 20 bokstäver.

dagens andra huvudvärk är det här kreaturet,
youtubes baksida.
nåja,
sinnessjuk eller exhibionistisk kvasi-skådis?






rösta till höger.

dagens vansinnigt feta.

jigga man - d'evils

cloverfield, eller GUTT FÖR DIG!

alltså, du kommer inte att skära dig i din arm av självhat om du ser den. det är min recension, ni får tolka den fritt. det här intresserar mig, och får mig att säga,
GUTT FÖR DIG:



vissa människor förbryllar mig.
men han vill väl knulla liksom.
liksom.

say what?

innan privatpersonernas politiska resonemang gör den offentliga makten offentligen stridig och till slut helt undandrar den offentligheten, formerar sig offentligheten i opolitisk gestalt under dess beskydd, nämligen den litterära förformen till den politiskt fungerande offentligheten.

defrag my heart

himla kul.

http://www.dailymail.co.uk/pages/live/articles/news/worldnews.html?in_article_id=513820&in_page_id=1811

ALLTSÅ, hit the spot.

back in the days, när du var en liten kulting, så lekte du med allra största säkerhet med en sådan här. du minns känslan av cirkeln som gled in i sitt ihåliga dito, annars minns du säkert dom mindre bemedlade(läs: särbarn) som med våld försökte få in fyrkanten i trekantens hål med en sån där gummihammare.

ja, hur som helst, dagens kliniska penetrering av cirkel i dito är
aint to proud to beg - the temptations

alltså, problemet är...

att jag har en hjärnskada. jag kan inte gå på redan utnötta stigar, jag måste gå min egen väg. även om jag vet att jag går en omväg eller åt fel håll. jag kan inte försjunka, ta in det. det går inte tio rader utan att jag glider in på något annat, jag blir triggad av en mening eller ett ord. ibland försvinner jag utan anledning. fastnar i minuter på ett ords etymologiska grund, tänker på när jag använt ordets olika former, hur jag kommer använda det. var tjugonde rad så tänker jag på sex, och hela tiden tänker jag på att jag inte fattar det jag läser, hur jag ska göra för att klara av uppgiften trots att uppenbarligen, bevisligen, inte har förmågan. jag tänker hela tiden på att läser och vad jag läser, men jag kan inte försjunka, jag kan inte hitta tesen och jag kan inte fatta. och själva grejen är att jag inte kan släppa att jag inte fattar utan måste gnälla om det hela tiden.
VILKEN HÄRLIG MENLÖS KARUSELL MIN SKADADE HJÄRNA SNURRAR MIG I.

jag behöver en, ALLTSÅ 1, tanke nu.
en, ALLTSÅ 1, stor och enkel tanke,
helst utan affekt.
eller en såndär tungskrapa,
att skrapa bort hinnan av skit som ligger på min hjärna och slöar ner mina synapser.

OK!

Habermas bok Borgerlig Offentlighet är inte på något sätt lättläst. Den som väntar sig en slätstruken lärobokstext där varje ord bara betyder en sak, och där det aldrig står något mellan raderna, blir besviken. Snarare är det så att i Habermas står det mesta mellan raderna! Därför är han svårt att referera. Habermas skriver oklart, associerande, dubbelbottnat och stilistiskt dåligt. Att träda in i hans språkvärld är som att träda in i Alice i underlandet, ibland tycker man sig fatta allt, ibland ingenting. Därtill kommer hans svaghet för lärdom och lärda ordlekar. [...] Man får lära sig att läsa intuitivt, associativt och holistiskt. Det blir ett slags socialfilosofisk poesi av det hela.

OK!

dagens skjut mig i huvudet är this charming man - the smiths

If you wake up at a different time, in a different place, could you wake up as a different person?

jag ligger under mitt trygga täcke, som luktar sommaräng, och snoozesignalerna är som bomber. det här är ingen omskrivning av en så trivial händelse som att väckarklockan ringer, utan, det var så det kändes, jag tänkte: ah, dom försöker röka ut mig. varje signal var som en ny rökbomb som låg och pyrde i min säng, men med täcket över huvudet och doften av sommaräng i lungorna sov jag lugnt vidare.

jag sov oroligt i början av natten, jag drömde att jag smsade kiki och sa att jag ville ha henne, på alla sätt. drömmen var så verklig att jag fick kolla mina skickade sms både i natt och alldeles nyss. sen precis innan snoozeanfallet drömde jag en maratondröm om fia.
JAJA, jag är ensam. fuck you, freud, din kokainsniffande chansare.

wake up without bake-playlist:
special teamz - long time coming Feat. devin the dude
owen paul - favourite waste of time
devin the dude - what a job Feat. snoop & andre 3000


sen ska jag kanske berätta lite om att förhållandet mellan nazister som lyssnar på techno är lika stort som folk som läser horoskop inte är troende.

jag har kanske inte så mycket att säga, men, något måste jag ju säga...

så, jag tänkte nämna två ganska bra namn på porrfilmer innan jag somnar,

sharon has a negro problem 7
crack addict 4.

nu vet ni att dom är tagna och så,
någon har chingat dom och hunnit före.

i morgon så är det måndag.

tänderna är borstade,
min kropp är tvagad och jag är redo,
för att makaroner och köttbullar tydligen.

nåja.
sov gott.

tydligen så kommer darth vader från skövde, där har jag varit i helgen.