den sirapsliknande hinnan som brukar breda ut sig över min hjärna så fort jag öppnar en skolbok är borta. mina synapser har fritt spelrum. jag har ett svagt minne av att det var såhär var jag som ung. jag känner mig trubbig i jämförelse mot mitt forna skarpa jag. givetvis har jag svårt att bevisa att det är något som slöar mitt sinne, kunde jag bevisa det så kunde jag kanske nå motivation nog att lista ut vad det är.Only after disaster can you be resurrected, kanske.
nåja, nu ska jag inte vara den, alltså den som är den.
nog är jag den, men inte ska jag prata om det nu.
