här använder jag ett semikolon.

jag måste vara ordentligt ur balans;
jag lyssnar på lars winnerbäck.

mina fötter värker.
jag behöver en glödlampa till min lampa i fönstret, den står där ensam och får inte möjlighet att göra det den är bäst på, lysa. jag berövar den möjligheten. jag berövar mig själv njutningen att den står där och lyser på blomman. jag trippar runt avgrunden. märker du det?

i morgon blir kanske en dag som alla andra. jag fick det där brevet som du sa att du skrev för länge sen. det var sex brev, upp i hörnet hade du daterat. du skrev om din naivitet. och du frågar varför jag lämnade dig. du är varse om båda dessa två, men kan ändå inte lägga ihop 1+1.

jag säger inte att det var på grund av din blåögdhet som jag lämnade dig, men jag säger inte heller att det inte var det. du lämnade mig först, det minns du va? men det var kanske mitt fel, eller så var det ditt, eller så var det dålig tajming.

jag önskar att dina brev hade varit ett svar på frågan, istället för någon slags elegi. ja, lyssnar man på winnerbög så får man ju faktiskt använda det ordet. en låt till, sen byter jag.

jag funderar på att åka och inte komma tillbaks, inte på ett tag, och jag vill att du följer med. jag säljer allt jag har för att ha råd. jag gick och dagdrömde idag om hur jag skulle hyra ut min lägenhet i andra hand för ett hutlöst pris. du och jag i regnskogen. inget brus. inga löpsedlar. vi behöver inte hitta oss själva, men vi slipper att hitta skit.

ibland drömmer jag om att vara med i en grupp.
som varan-tv-gänget eller killinggänget.
jag drömmer om att vara med i en grupp och att vi ska ha ett pingisbord på vårt kontor.

redan innan du skrev ditt brev, så skrev jag ett brev. på små post-it-lappar och i mitt huvud. idag skrev jag om det. det är tre rader. som en haiku, fast inte med 17 stavelser. du fick aldrig det där brevet. av samma anledning som att det kanske blir en helt vanlig dag i morgon. jag trevar, jag avslöjar ju inget, det här är ju bara blahablaha.

det är ingen flyktig önskan i en berusning.
det är en önskan rotad i magen,
som värker med varje andetag.

min mamma pratar om dig.
jag behöver inte prata om dig,
hon säger: jag känner dig, jag vet varför du är ledsen.

kristoffer åström finns nu på spotify. när jag jobbade på shell, så gick jag i kyldisken och packade upp mjölk, då lyssnade jag på loupita. låtarna för med sig den kalla luften och lukten från mjölpaketen. nu känner jag att jag kanske skriver väldigt mycket som en kille i min klass. det irriterar mig. jag släpper stilen. jag tänker inte på den. det borde jag kanske göra oftare.

jag borde nog ta mig i kragen.