jag konsumerar och konsumerar, jag vill bara spy och spy. snart är det onsdag och då kommer håkans nya skiva.

jag är onykter allt oftare.
jag börjar misstänka att det inte är medvetna val.

nu sitter jag i mörkret,
bland ljusen,
och nyktrar till.
varje kväll efter tio är en kamp mot minuterna,
en kamp mot en tid som inte finns.
en kamp för att sträcka ut varje sekund fram till 07:45.

jag stod i duschen nyss,
jag knöt händerna och lät strålen dränka dom.
jag stirrade upp mot munstycket och tänkte:
det här är en annan värld.
den är lätttttillgänglig, det är en dörr in,
men det är inte en dörr ut.

kanske skulle man ta bort alla klockor i hemmet,
och bara ställa alarm, alarm vid måsten och sedan lita till sin kropp.

jag läste om en studie
som handlade om västfolk,
folk bundna vid tiden,
som under en tid levde i afrika,
vid ekvatorn,
och fick leva efter solen.
efter solen och mörkret.
dom berättade att dom upplevde en helt ny vakenhet,
att dom steg upp med solen och att dom vakna timmarna
var en helt ny uppplevelse.

Var inte rädd för mörkret,
ty ljuset vilar där.
Vi ser ju inga stjärnor,
där intet mörker är.

I ljusa irisringen
du bär en mörk pupill,
ty mörkt är allt, som ljuset
med bävan längtar till.

Var inte rädd för mörkret,
ty ljuset vilar där,
var inte rädd för mörkret,
som ljusets hjärta bär.