to believe that one day we'd all be millionaires, and movie gods, and rock stars. But we won't. And we're slowly learning that fact. And we're very, very pissed off.
jag är ett vapen.
wayoutwest gjorde mig mjuk och innan jag hann stelna gick en liten pojke förbi och drog en pinne genom den våta asfalten.
jag skriver inte i min dagbok längre. jag tänker inte ens på det. jag behöver rutin.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar