i natt drömde jag om ett evigt gult landskap i makedonien. kullar efter kullar av gula slätter.

nu kommer den.
våren.
som ett godståg rusar den in i göteborg
och bryter upp den kalla fuktiga luften.
ur fåran väller dofter av körsbärsbärsblom och nyklippt gräs.

varje år är jag alltid lika förvånad.
samma dofter varje år, alltid lika förvånad.
jag går varv kring rabatter och andas som en idiot.
jag böjer kroppen bakåt i en båge, blundar och super in.
jag super in som en dåre. som om min sista stund vore kommen.

jag står vid min franska balkong och dunkar händerna i räcket.
dofter susar genom luften, ur morgonens dagg till mig.
tack för det. du som har skapat världen.