analfabeten

- går klockan efter, skrek sakföraren.
- jag har låtit den sakta efter, sa hustrun,
jag hinner ändå inte med allt.

jag får läsa flera kapitel igen,
för att komma tillbaks
in i boken.
den har legat på mitt nattduksbord
i säkert en månad.

det är en symbol
för mig
att man är i obalans
när man inte läser.

den makar sig framåt
i makligt maktakt
jag funderar på att lägga av
men så trycker han in såna här
helt geniala delar.

må hända kan det var svårt att förstå
ut ur sin kontext.
men det skiter jag i.

eller när lo-johansson skriver om
stadstvättarns häst
ett sto som ser ut som en möglig ost -
en olovlig förbindelse mellan
en snigel och ett par fruntimmersbyxor.