sekunden efter att 'aldrig ensam'
kickat i gång, så klickar jag upp
karins fönster, för att säga nåt.
då ser jag att hon lyssnar på samma låt.
det är kanske löjligt
men jag fylls av av någonting,
det är väldigt mycket av någonting,
men någonting är ingenting jag vill artikulera längre.
"oj, nu lyssnar vi på samma låt"
...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar