den svala, nästan kalla, göteborgsluften bryter sig in
genom den smala springan vid min balkongdörr.
spränger undan den kvava luften som stelnat under dagen.
lägenheten är ett kaos, anton har alla sina saker här
och jag får gå i små gångar för att komma fram.
i min trygga vrå, slår hjärtat några slag saktare
och kanske lever jag ett par år till.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar