förra veckan satt jag med min bok
på min uteplats och tänkte:
modstulen var förra sommarens bästa ord.
och förra hösten var okynnes och ultra bäst.

men nu är det...
och jag minns inte längre vad det var för ord.
jag minns att jag tänkte så ljuva tankar om det ordet,
ett ord som man sällan använder men ändå
så tänkte jag att det är ett av svenskans allra vackraste
och nu är det borta.
det kanske aldrig kommer tillbaks
men det spelar kanske ingen roll
alls.