jag vet inte.
kanske räcker inte verkligheten till för mig,
samtidigt som flykten skrämmer mig.
jag vill kunna uthärda, utstå,
vänja mig vid den,
kunna ta mig an den oberusad.
men valfriheten slukar min lust.
minst en gång i veckan tänker jag
att planen ska komma
och bomba sönder hela skiten
så att man måste fly under jord.
att hela internet faller ihop och man får
ringa på svajiga linjer, och att man
måste gå en flera mil för att komma till
snubben som har luren,
och man får låna den om man lovar att inte berätta för någon.
2 kommentarer:
det vore sjukt gutt med krig. att bli flygbombad och va tvungen att ha gardinerna fördragna. springa mellan husen och bo i skyddsum som man gör mysiga.
ja, bomber skyggar för fördragna gardiner!
Skicka en kommentar