monsieur charles går längs stranden i fantomer,
det är evigt grått och han tänker inte en tanke.
göteborgshimlen färgar mitt sinne grått och blått.
en diffus dimma av grått och blått tynger mig,
och jag färgar bokens sidor disigt blå och grå.
förvånat läser jag att solen skiner på
charles där han går längs stranden.
dimman färgad som snömodd,
tar sig rakt igenom min balkongdörr
och tar över min lägenhet.
den tar över mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar