du vaknar när solen kommit halvvägs. du har samma kläder på dig som dagen innan. du måste ha somnat med dom på. till och med dina sandaler sitter kvar. dom har blivit en del av dig nu, efter alla promenader fram och tillbaks.
daggen kämpar sin dagliga kamp mot solen,
en kamp som, på denna plats, aldrig i triumf kommer att tilländalöpa.
och du, du behöver inte kämpa alls.
bordet är redan bokat du behöver bara slå dig ner.
enkelt och spartanskt, en slät kopp, en skorpa och morgonsolen
du behöver inte mer, du har luften och du har värmen.
du har gått ner 5 kilo sen sommaren började men
det är inget du själv märkt, inte en gång har du hunnit tänka
en sån förgänglig tanke som en tanke om dig själv.
promenader som varar så länge dom varar
solen hinner långt förbi zenit innan du är framme.
trots att den aldrig stått i zenit här, någonsin.
och innan du är tillbaks så är den halv och dom
sista intensiva strålarna värmer din nacke.
du hinner vända dig en sista gång,
en sista skymt av solen.
en sista gång värmer den dina kinder innan
den går ner, antagligen inte för sista gången.
tänk, du trampar ditt eget vin,
istället för att hata dig själv och ditt liv.
1 kommentar:
Du är briljant!
Skicka en kommentar