kaffevansinne kontra kaffekoma.

jag sitter i min vita särk från astra och försöker att finna relevant litteratur att styrka mitt nonsens med. på att så sätt göra nonsens till guld, likt vår, min, tids alkemist. det är kaffet, för många dubbla koppar driver mig till vanligt vansinne och storhetsvansinne, men nu kan jag inte sluta, för då faller jag i koma. jag víll vakna med den här utsikten på tisdag, men vetskapen om att min dagdröm är falsk gör mig bedrövad. minst sagt BEDRÖVAD, säger jag. det är ju dessutom söndag.