jag dricker amins mormors te och låtsas att det är en speciell syriansk blandning som någon släkting har skickat, men sanningen är att det smakar precis som earl grey.september såg ut att bli en ovanligt ljus månad, men just nu känns det som att jag har blivit lämnad att multna under dom gula löven.
livets meningslöshet slår mig rakt i ansiktet denna söndag.
nerslagen; bakhuvud skuldror skinkor vader och hälar i golvet,
och känner inte alls för chumbawamba
jag ställs mot det varje dag. jag flyr.
jag tar enkla vägen ut. modstulet gömmer jag mig
när jag inte känner mig omsorgsfullt omhuldad av en övre bevakare.
en känsla jag aldrig känt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar