idag på väg hem till göteborg,
blickade jag bort mot horisonten.
hundratals små moln hopade sig,
hundratals identiska, och jag visste
inte om jag var kvar i verkligheten längre.
jag sitter likt en överviktig skräddare med dålig hållning
i amins mormors lägenhet, mer känt som mitt hem.
med benen i kors och ryggen mot väggen.
jo, jag sa att jag mitt hem är lika med amins mormors lägenhet.
det känns surrealistiskt. men jag lever.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar