samma som innan, jag vill, men jag har inget som puttar mig över kanten. det händer inget. när man går ner för dom 55 trappstegen ner till vägen så luktar det syren, det är alltid något. jag driver omkring, som en poet, poeter driver. men poeter skriver. pateter bara driver.
1 kommentar:
det är gutt att idka patetism
Skicka en kommentar