jag öppnar ett nytt fönster, går in på youtube. jag skriver fanf... och fortsättningen ploppar fram. jag trycker, trycker på play och låter det börja. jag öppnar ditt fönster, du är offline. plötsligt gör sig den kalla luften från det öppna fönstret påmind. jag kryper baklänges, med huvudet före, ner under täcket. kryper ihop till fosterställning för att inte frysa om fötterna. med den varma datorn på huvudet. det är först efter en halv minut under täcket som jag vaknar upp och reflekterar över vad som hänt. helt plötsligt var jag en liten spädkulting, som förlorat sin mamma, den enda som han kan gömma sig bakom. jag följde mina mest primitiva instinkter och gömde mig för kylan. jag hoppas att det här är på riktigt. jag hoppas det här på riktigt.

det skulle ha varit du.