det sitter en nattfjäril på min skärm, den fladdrar med sina silkeslätta vingar och pockar på min uppmärksamhet. förmätet men utan pretentioner... han/hon är faktiskt anledningen till att jag skriver det här nu. aningen onykter men utan att vara as-salongs är jag redo för sängen.
jag skickar ett sms, ett sos, s a s...
en sista väg ut innan jag lämnar det det här
och lägger mig själv, solitär som ett sär.
i morgon kommer säkerligen båda jag och johan skriva ett par rader om david lynch tillflyktsort här i göteborg. det är nämligen bakom vårt hus, en kilometer in i den glesa skogen.
save my soul save our souls save all souls. så att säga
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar