stenen rullar inte ner för berget förrän i morgon bitti.

jag sitter här med kaffesvettiga armhålor. njuter av lugnet efter stormen, en timmes storm. det var vad det tog att skriva en 400 ord lång definition och kort historia bakom ordet dagordningsteori. en uppgift som jag givetvis skjutit upp. i snart 50 dagar, fyra dagar förbi deadline. jag solar mig i det patetiska sken som jag låter skina över mig. jag sätter ribban så vansinnigt lågt att jag får ligga på golvet för att inte hamna i skuggan. patetisk och ynklig ligger jag i dammet och smutsen. men när ljuset från skenet värmer min kropp spelar det väldigt liten roll. jag har tagit mig förbi dagens krav och kan andas ut. ha, att jag sitter här i skrivandets stund, likt en martyr, spär ju bara på. jag är ett hån mot alla dom som sliter för att leva ett värdigt liv.

Men nu har jag resten av tiden tills jag går upp i morgon att leva utan krav från någon annan än mig själv. hur tusan ska jag spendera all den tiden?

nå?