det är du.

idag saknade jag dig så mycket att jag bara ville kräkas rakt ut över det kaklade simhallsgolvet. jag känner mig sådär uppgiven som man bara kan känna sig när det regnar ute och man åker buss. man låter hela sin vikt vila på pannan som man har mot den kalla fuktiga rutan. hade jag haft en kall fuktig ruta här, så skulle jag tryckt mitt nylle mot den.

jag känner mig tom, och inuti mitt innehållslösa jag så gryr det ett vansinne. eller så är det bara något jag fantiserar fram för att jag ska känna något annat än det tomma ensamma tråkigt gråa. ibland känns det som att utan dig så är livet bara en väntan på döden.

om man googlar apledsen så undrar google om man menade apelsin.