jag skulle kunna säga att först nu tog bakfyllan slut, jag skulle kunna säga så och inte tala allt för mycket osanning. huset har varit fullt och jag och alla andra har sprungit omkring med mario i mitt rum, varv efter varv. tusentals klara suggestiva färger och karaktärer har snurrat upp mig och mina kamrater till nirvana, i skräddarställning har vi mediterat timmar till minuter. antagligen har koldioxidhalten på mina åtta kvadrat med 175 i tak aldrig varit högre, någonsin.
må det vara så att jag kanske ska prata mer om nyår än om mario...
jag har aldrig upplevt ett bra nyår, tills i år, allt var himla bra förutom den där mr gillis, eller vad tusan han hette, någon slags reggeakille som var huvudnumret på sticky icky, ja, hade han inte varit där så hade jag stannat tills jag hade blivit utslängd, jag hade dansat tills mina fötter grävt ett hål genom golvet och när jag landat på våningen under hade jag dansat till jag nött ut ett hål till, eller i alla fall mina sneakers.
(var god ta bort valfritt antal kommatecken i stycket ovan och sätt dit punkter)
och innan dess så fick jag äntligen betalt för att ha gått upp för göteborgs längsta backe till huset ovan molnen i snart ett halvår, när klockan slog 12 så sprängde göteborg och mölndal bort året och jag stod över allt, med guds synvinkel såg jag guldröttblått och grönt tusen gånger om, tusen gånger om exploderade jag med varje raket.
jag hatar att redovisa, så nu får det vara slut, jag ska avsluta med en beskrivning av ett skratt som anton och jag hörde några veckor innan jul:
likt en utvecklingstörd som försöker imitera en till åldern kommen vaktmästare från göteborg med ambitioner att bli en ond trollkarl.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar