den här scenen, det är kulmen av en aldrig dalande film. ett lysande berättande, jason reitman lämnar miljoner saker osagda, men när du väl hinner tänka efter så inser du att dom sakerna inte spelar en enda roll. det är A till B på 96 minuter, men aldrig har en rak väg varit så krokig. vägen pryds av en helt genial dialog. jag ska inte sväva iväg nu. den här scenen, vände ut och in på min mage, bytte plats på mina tarmar och allt som är där inne, fast, aldrig har en ommöblering av magen varit så behaglig. en inomkroppslig stormvind. juno är en skön våg som tar över dig, du kan inte och du vill inte springa upp för stranden för att ta skydd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar