fett existentialistsiskiskisk.

tidigare satt jag i busskuren och stirrade på den regnvåta asfalten och kände mig existentialistisk, det gör jag inte längre, jag känner nästan inget alls. jag har gått med bomull i öronen och ett kallt blått filter framför ögonen hela dagen; som micheal douglas-delen i traffic.


jag orkar egentligen inte prata om det, jag blundar och tänker, men jag finner inga ord, så jag flyr, fly med mig. jag gillar den här bilden, den får mig att må precis tvärt emot vad jag känner just nu.

paradoxalt nog så får bilden mig att känna, typ såhär, typ;
jag tror inte ni fattar, men det gör inte så mycket.