att slå in öppna dörrar.

nu tänkte jag skriva att jag käkade popcorn med cheddarsmak och runkade samtidigt, men sen kom jag på att det inte var sant, och sekunden senare kom jag på att antons morsa läser det här. det är egentligen min enda anledning till självcensur, det är, i och för sig, kanske bra, jag ska nog inte öppna den dörren. eller alltså, det blir ju såhär, om hon går så lämnar hon dörren öppen.
men du där, gunilla, jag ska säga dig: anton har också en dörr.

och sen insåg jag att ni där ute, alltså: ni tungrodda tröghuvuden, inte skulle förstå att jag bara alluderade lite soft. för, jo, ni förstår när björnen från malmö, alltså vår hjälte, den gamle diskuskastaren ricky bruch hamnade i en djup depression så hade han ett alldeles eget sätt att bryta den. jo, han åt varje dag 86 isglassar och runkade 14 gånger, ni förstår grejen, han käkade med ena tassen och runkade med den andra, den stora björnen.

han skrev även dikter, likheterna är många, här har ni gott folk,
sug hem!

Nej, en flykt från verkligheten är inget bot,
men var finnes en evig stridbar lycka?
Ej i en natur som är inskränkt från början?
Allt är bluff, allt är förpestat av oss och sot,
att komma loss ur denna kvicksands krycka,
är att leva på hoppet, en skenbild av all smörjan!


ps. hej gunilla!